Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111 W allin, Johan Olof.
framsteg varit medelmåttiga, men efter 15:de året
förändrades så förbållandet, att ban vid sin afgång till Akademien
af dåv. Gymn.-Rectorn i Vesterås, den bögtförtjente
Stamberg, erböll ett betyg, nära nog lika med det, hvarmed den
berömde Lanr. Norrman fordom från ett annat läroverk
afgick till högskolan. ("Talem mine nostra mittit Strcngnesia,
qualem nec vidit, nec videbit." Stambergs betyg lydde:
"Quem peculiari ut decebat, eoque munificentissimo
teslimo-nio munitum misimus, paucos missuri ei pares"): — ett
vitsord, som var så mycket hedrande för ynglingen, som denne
ej allenast hela tiden måst kämpa med sjuklighet och
con-dilionerande, utan ock engång af medellöshet under bela tre
år måst afbryta sin gymnasii-gång, sä att då ban ändtligen
infann sig, han nära var bortglömd.
Icke underligt derför, att W. var belt nära tjuge år
gammal, innan ban ankom till universitetet, hvilket
inträffade i Sept. 1709. Gynnad af lyckan med en förmånlig
akademisk condition, fick ban tillfälle att oafbrutet få vandra
fram på vägen till Parnassen, hvars höjder upphunnos 1S05.
Alen lagern är ofruktbar; nu uppstod den stora frågan om
det timliga lifvets bröd. Under djeknctiden bade Svenska
Kyrkans framtida Öfverherde varit betänkt på att,
eftergifvande för fadrens önskan, inträda i krigsståndet, och det var
endast ohelsan, som derför lade hinder i vägen. W:s anlag
för skaldeskap hade tidigt vaknat: vid tio år hade han med
ett poem helsat sin från finska kriget återkommande fader;
Fahlu tidning upptog tillfällighetsverser af skolgossen; i
Vesterås var ban stiftarn och själen i ett poetiskt
djekne-säll-skap: "Jeuncsser-orden." Af alla studier hade ban med
förkärlek idkat romerska litteraturen, hvartill han dels
uppmanades af sin lärare, Stamberg, dels af sin sympathi för
det storartade, praktfulla, rhetoriska. Vörden Phil.
Magister, önskade ban vinna en plats vid universitetet, och det
i vitterheten. I denna afsigt utgaf han 1803 en dissertation
om sin älsklingsförfattare, Horatius, men den docentur i
Æsthetiken han påräknat, erhöll ban ej: en annan blef
honom föredragen.
Under tiden och ännu ett år efteråt hade den unge
Magistern, conditionerande än bär, än der, fört ett nomadiskt
lif fullt af mödor, lidanden och försakelser3 — en tid, om
hvilken ban sjelf sjunger:
"Hur genom många helsosamma prof.
Till känsla af mig sjelf, af mitt behof
Ocb mina likar — lik den lätta svanen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
