Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
W allin, Johan Olof.
Jag flyttad» frän kaat till kuat och fann
Inunder vadmalströjan, som krachanen.
Densamma — alltid samma menniskan I"
Redan 1805, sitt vetenskapliga lagcrkröningsår, hade
W. vunnit priset i Svenska Akademien för fyra
öfversättningar (rättare: paraphraser) af Horatii Oder. Vid deras
läsning i Akademien yttrade Nils von Rosenstein: "Kellgrens
lyra är återväckt", ocb med samma uttryck helsades den
unge skalden vid bcdersbelöningens emottagande. Samma
àr han i Upsala gick miste om den æsthetiska lärareplatsen,
tilldelade honom Sv. Akademien det största antal belöningar,
som en täflande der någonsin vunnit, nemligen 200 ducater
för skaldestycket Uppfostraren, ocb tvenne accessit: det ena
för öfversättningar frän Horatius (hvaribland Secularsångeu),
det andra för en "Episod ur Æneideu." "Belöningarne
(anmärker Beskow) öfverlemnades bonom af Lehnberg, som i den
unge skalden, hvilken dä ansågs uteslutande fästad vid
Sångmöns altare, icke anade sin yppersta medtäflare, det
inträdande tidskiftets — kanske kommande tiders — störste andlige
talare i Sverige och Svenska Kyrkans blifvande öfverherde."
Dessa vittra segrar beredde en vändpunkt i W:s lif.
Vitterbeten var då, liksom nu politiken, ett föremål,
hvarföre alla, med minsta anspråk på bildning, interesserade sig:
man sysselsatte sig då ett halft år förut med nyfikna
gissningar om hvilken nästa 20 December skulle vinna Stora
Priset i Sv. Akademien med samma otåliga nyfikenhet som nu,
hvilken skall bli president i Frankrike eller när man skall
få läsa om nästa revolution. För den arekrönte var alltid
en facilis adscensus till sysslor och värdigheter. Så ock för
denna lefnadstecknings hjelte. Rosenstein rådde honom till
att låta prestviga sig: efter att hafva följt denna uppmaning,
kallades ban till Huspredikant bos Öfverste-Kammarjunkaren
Baron Hamilton, hvars sons lärare ban var, i Juni 1800,
och tillträdde få veckor derefter den efter Cboræus lediga
Theol. Adjuncturen vid Carlherg. Tjenstgöringen var
besvärlig, vilkoren knappa, men W. hjelpte sig fram utan
skuldsättning, och yttrade i en efterlcmnad anteckning: "Nu
var min gladaste tid. Jag var sökt och gerna sedd af alla,
fann bifall för allt hvad jag gjorde; skref verser och
predikningar med stigande framgång, mötte vänner hvar jag
kom, och såg framtiden i det ljusaste perspectiv. Sedan
kom lyckans tid, oeh glädjens var förbi."
Årån växte med hvarje år och det ena ärestället
uppnåddes efter det andra. Rikedomen uteblef icke beller, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
