Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walui», Johan Olof.
303
sin förtjusning öfver det landtliga, det naturfriska i Virgilii
Bucolica; och i vitterhetsförsökens Tillegnan, i
Skaldcbref-vet till Friherrinnan Helwig m. fl. möter man ännu fläktar
af denna arkadiska anda."
"Stundom hör man göras den anmärkning, att W:s
profana skaldekonst har sin styrka mindre i en rik
uppfinnings-gåfva än i en varm känsla, en praktfull diction samt
rikedom på bilder. Denna anmärkning må, efter olika
synpunkter, till någon del medgifvas eller bestridas, det vissa är:
att Uppfostraren, skaldestyckena Præludium, Vid
Kronprinsen Carl Augusts intåg, Cantaten för de nödlidande i
fVesterbotten, Hemsjukan, Guds lof, Washington, Dödens
engel m. fl. berättiga Wallin till ett högt rum på den
svenska parnassen, ehuru han sjelf för mängdens ögon likasom
skymt denna sin ära, derigenom att han intagit högsta plat»
sen bland sångarena på det Svenska Zion. Af allmänheten
bar mången för Wallins harpa nästan glömt hans lyra."
När, vid slutet af år 1809, den bistre Polyphem höjde
sig, blef det lika litet Wallin som någon annan af samma
skola förnnnadt, att få behålla sin skalde-ära obestridd.
Tvertom: just derför att ban, jemte Valerius, utgjorde de
utmärktasta af den gamle, på sina lagrar redan hvilande
Leopolds lärjungar, tog man dem begge företrädesvis för
hufvudet, och bekämpade dem med löjets, gycklets och hånets
pilar. Vi vilja icke väcka minnet af dessa ungdomens och
öfvermodets anfall, dem vi ogilla; men fastän vi, för egen
räkning, ingen synd i detta hänseende hafva att af bedja
eller urskulda, torde vi dock få påminna läsarn om, att
sanningen nästan aldrig går fram utan strid, att man i stridens
hetta alltför lätt går öfver till obillighet och öfvcrdrifter,
samt att man mot starka fiender (ty Svenska Akademien stod
den tiden på en ganska bred bas, och den så kallade Nya
Skolan utgjorde i flera år endast en ungdomlig ringa hop,
utan annat anseende än de sjelfva kunde tillkämpa sig)
måste nyttja starka vapen, bland hvilka satirens äfven alltid
ansetts tillätliga, ehuru önskligt varit, att den blifvit nyttjad
med mera måtta. Hufvudfrågan är dock den: var kritiken
rättvis? Läsom hur den tappraste af kämparne i sällskapet
Pro Joco yttrade sig, icke i polemiken, utan bortåt tjugc
ar efter sedan denna hvilat, i ett verk, ämnadt att gå till
efterverlden och som äfven uppfyllt denna bestämmelse. Låtom
oss, säga vi, läsa Hammarskölds charakteristik!
"Johan Olof Wallin röjde, redan vid universitetet,
genom åtskilliga, tid efter annan bekantgjorda
tillfällighets-nlo en. lei. XIX. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
