Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
W allin, Johan Olof.
företrädesvis i lärodikten, synes naturligt, och jäfvades icke
heller af skaldestycket Uppfostraren. En tillämnad
fortsättning deraf uteblef likväl, och det bos honom öfvervägande
lyriska elementet utvecklade sig mer och mer,
genomglödgade hans arbeten och förvandlade dem från lärodikter till
eder, hymner och psalmer."
"Äfven en annan anmärkning påtvingar sig läsaren af W:s
vitterhetsförsök. Menniskolifvet har tvenne perioder, hos
hvarje enskilt mer eller mindre märkbara: först de växande,
sedan de bedragna förhoppningarnes tid. Båda hafva uti
nämnde vitterhetsförsök lemnat så många och djupa spår,
att de utgöra det mest charakteristiska och personliga deri.
Denne W., som midt igenom verldslifvets stormvindar
upp-steg till samhällets höjder, hvad var det mål, som hans
hjerta helst sökte? En stilla presterlig verkningskrets, en
lugn hydda, huslig sällhet bland maka, barn och vänner:
se der målet för hans förhoppningar, för hans böner, för
de med hjertats värma diktade sångerna, Fantasi, Svärmeri,
Huslig sällhet, med flera! Äfven i skaldestyckena Till en
vän, Till Grefve Cronstedt och Hymené finner man spridda
drag ur denna bans hjertas älsklingstafla. Den öfvergick
aldrig till verklighet. De flesta förhoppningarna slogo felt.
Hans lif blef strid i stället för frid; bans verkningskrets
verldsbullret i stället för den lugna dalen. Egna barn fick
ban aldrig trycka till sitt hjerta, och hans boning blef ej
lugnets hem, der han kunde lefva äfven för sin enskilta
lycka; den blef blott det embetsrum, der han oupphörligt
jagades af samhällets och medmenniskor mer och mer
ökade anspråk. Att ban djupt och smärtsamt kände dessa
förhållanden, men att han tillika sökte bära dem, så som det
egnade en man och en christen, derom vittna skaldestyckena
Enslingen, Försakelsen och Den besutne; och när han fann
sig bedragen i förhoppningarna om ett fridens hem här på
jorden, då förädlade, då upphöjde han dessa känslor till en
längtan efter den himmelska fridens hem, så som de
förklarade uttalas i skaldestycket Hemsjukan."
"Man har trott sig finna åtskilliga fel i W:s
öfversättningar från Horatius; men en skarpsinnig och rättvis
granskare har invändt, att nästan alla anmärkningarna förlora sin
vigt, om man öfver nämnde dikter sätter ordet
efterbildningar i stället för öfversättningar. För öfrigt märker man på
flera ställen spår af Wallins kärlek för romerska litteraturen.
I visst hänseende sammansmälter den med minnet af hans
barndoms lif. Han, hyddans och dalens son, omtalade ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
