Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallin, Johan Olof.
90ß
det typiska, som tidsåldern uppställt till efterföljd. En
öfverlägsen natur kan icke låta detta komma sig till last, pä
en bana, som är dess sannskyldiga; ynglingen, lärjungen,
icke mannen ocb mästaren, söker stöd utom sig sjelf. W.
bade flera egenskaper tillhöriga skalden: ban var poet i
föredrag, i versens tonfall, i ordets välljud; men i uppfinning
och sammansättning var ban ej i samma màn ny och
hänförande, varm och egendomlig. Poesien var bos honom, i
allmänhet, mera yttre än inre. Sjelfva det ingalunda
sparsamt anlitade bildspråket bade en viss fattigdom. Poetisk
håg hade han tillräckligt, för alt gifva den obundna
framställningen lif och konstskönhet; men ban var för mycket
tänkare, för skarpsinnig betraktare af psychologiska ocb
yttre förhållanden, för alt, mer än undantagsvis, kunna med
lyrikerns hänförelse öfverlemna sig åt poesiens under. Denna
fyndighet i tankar, ord och sammanställningar, som gaf bans
talkonst så mycken retelse, förledde honom ofta i
skaldekonsten till en hopställning af tänkespråk, nästan med en
lika tillfällig sammanhållning som träden i ett pcrlband. Han
var, med ett ord, större skald i prosa än i vers. Och
hvarföre skulle vi ej drista utsäga detta? Hvem har på något
område varit lika stor i allt? Rafael var som byggmästare
interessant, men som målare gudomlig. Må ett exempel
tagas närmare vår tid och vårt ämne. Walter Scott var
ryktbar skald, tills han såsom romanförfattare utträngde sig sjelf
i den förra egenskapen. Tilläfventyrs gick det sä äfven med
Wallin, såsom prosaisk skriftställare."
Ofvanskrifna ur känslans heligaste djup hemtade verser
må bereda Öfvergången till Wallins mästerstycke —
reformen af Svenska Psalmboken. Behofvet deraf var länge kändt
och erkändt. Många af Sveriges skalder hade ock lemnat
bidrag dertill: Leopold, Adlerbeth, Franzén, Choræus, jemte
Dahl, ödmann. Men ännu var den ratta kyrkostilen ej
funnen: man betraktade psalmen såsom ett didaktiskt
vitterhets-stycke, hvilket borde innehålla en vacker moral, på ett rent
och prydligt språk. De gamla psalmerna vill man antingen
alldeles utmönstra, eller åtminstone omkläda till en nymodig
gestalt: man säg blott felen i uttryck, vcrsißcation och rim,
men hade föga sinne för den i dem inneboende musten och
kärnan. Af de nya, som skulle sältas istället, voro en del
visserligen mer eller mindre förtjenstfull, betraktade som
verldsliga poemer, och de, som voro i den högre stilen,
hade snarare charaktcrcn af Oder eller Hymner (t. ex. Dahl»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
