Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallin, Johan Olof. 90ß
Du var mig allt.
Nu Sr du kallt,
Du ömma modershjcrta !
4. Ej stund, ej dag
Gått fram, då jag
Din huldhet ej försporde.
Men bort du gick;
Och jag ej fick
Dig ]öna, som jag bordel
Den som ej röres af sädana toner, bar aldrig begråtit
cn moder.
En onämnd, men känd minnestecknare (Rydqvist) bar,
såsom oss synes, rättvist och lyckligt förmedlat de skilda
omdömena om W:s verldsliga skaldeskap. Slntorden lyda:
"Under sammanfattningen af de olika tonarter, i hvilka W.
öfvade skaldens konst, skall man törhända komma till den
slutföljd, att han var kallad till skald i ordets icke blott
högsta men vidsträcktaste betydelse. Utan att inlåta oss i
cn osäker och ofruktbar betraktelse öfver hvad han, under
andra förhållanden, kunnat blifva, skulle vi, granskande
tillgängliga handlingar, vilja anse hans verldsliga skaldskap
mindre för cn sällsynt mästares yppigt utströdda, genom
nyheten öfverraskande eller genom en egen verldsåsigt
fängslande bilder, än för ett rikt snilles lyckade studier på en
väg, som icke är dess egentliga. 31an igenkänner här och
der ett mönster— Horatius, Leopold, fru Lenngren och
andra. Af allt det utmärkta, som W:s lyra framklingat, finns
knappast något på en gång sä originelt och så helgjutet,
som hans psalmer eller tal. Sjelf lade han ej heller på sina
utgifna "bitterhets-Försök" alltför stor vigt, men
öfverlemnade dem "utan alt fästa, hvarken sin lycka, eller sin ära,
vid deras öde"; de voro "skrifna till större delen i de år,
då man utan förmätenhet kan försöka sin kraft och utan
vanheder upplysas om dess inskränkning"; ban som "med
bättre förhoppning sökt sträfva på annan väg till målet",
såg "med opartiskt öga tillbaka på dessa omogna knoppar
af den fordna våren, hvilka, just derigenom att de stannat
i vexten pä en gifven punkt, torde fä anses upphunna sin
bestämda utvecklingsgrad." För hans pröfvande blick dolde
sig ej hans egna brister. Talaren kunde icke misslyckas;
skalden (i verldslig diktkonst) förfelade ej sällan målet till
någon del, stundom helt och hållet. Den säkra och fina
smak, som annars icke gerna öfvergaf W., brast honom här
ofta. Till och med på den punkt af vitter bildning, då ban
frigjort sig från bärmning, föll han dä och dà tillbaka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
