Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W allin, Johan Olof. 520
fore jemnad: detta var ett framsteg, en seger, om än blott
negatif. A andra var denne andlige valtalares omätliga
anseende ett binder för ett rent ocb obeinängdt förkunnande
af Guds uppenbarade ord. livad som bos mästaren var
uppbyggligt ocb hjertligt, blef hos hans efterapare sliskigt,
eckligt, Lafontaineskt sentimentalt. Väckelser till ett inre,
anderikare lif blefvo dock snart gifna. Den Nya Skolan
stod på religiös grund: hon ställde sig ej bland dem, som
skämdes vid Chrisfo; i en tid dä tron var Grekomen en
galenskap och Judomen en förargelse, skref en af dem: "vi
äro till den grad orthudoxe i religionen, att vi tilläfventyrs
af de modernt christne Naturalisterne anses för farlige
svärmare. som våga rentut bekäuna att vi tro på Christi Gudom
och Försoningens eviga nödvändighet samt tillfyllestgörande
kraft. För mer säkerhets skull betyga vi inför hela svenska
allmänheten, att vi äro, icke blott i munnen, utan ock i
hjertat, rättroende Protestanter, som antaga och förfäkta
den rena Augshurgiska Trosbekännelsen , Atbanasii Symbolum
och alla vår offentliga religions Symboliska Böcker, såsom
euliga med Nya Testas bibliska skrifter, om hvilkas
authen-ticitet vi äro fullkomligen öfvertygade. Det är vår
ytterligare begäran till hvar oeh en, att detta offentliga
bekännande ej måtte misstydas, eller annorlunda förklaras än orden
lyda." — Hvem afgaf denna högtidliga och frivilliga
trosbekännelse: det var — hvem skulle tro det? — Utgifv. af
den annars så krigslystne och stundom smädligt bittre
Polyfem (5:e Saml. JW 57). Ocb hyckleri var det icke.
Psalmboken låg alltid — åtminstone de sednare ären — på
Aske-löfs sängkammarbord: men var det den Nya eller Gamla,
detta påminna vi oss ej.
Sedermera böjde sig flera röster mot den art
christen-dom, som numera väl åtnjöt ett halft erkännande, men
måste lämpa sitt anspråk efter "den goda tonen", och förtiga
hvad "det fina vettet" fann stötande. Så klandrar Hedborn
i Dedicationen till Itikels Clerus fremför sina år 1812
utgifna Psalmer "de Religionslärare, hvilka tro sig vara
vältaligare än Christus och Paulus, hvarföre de gå deras läror
sä gerna förbi ocb tala mest om verldsliga ting af egen
vishet, hvilka dock, thi de hålla sit] för vise, äro dårar vordne",
undvikande ord som "kött, verld och Satan", hellre
begagnande uttrycken "Högsta Väsendet, Försyn, Ödet" än
"Tre-coig Gud — Fader, Son ocb Helig Ande" o. s. v. Ma det
vara den, som skrifver detta, tillåtet att påminna att äfven
ban, eburu lekman, uttalat ett klander öfver den högsta
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
