Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
’ Wallin, Johan Olof.
komma; pä sin böjd medgafs att i christendomen kunde
finnas, efter sorgfällig sofring, nägra gran sundt förnuft, och
några frön till en god moral; men allt det öfriga, soui
theologien gjorde till sitt föremål, våren fable convenue, god
nog för allmogen, men endast sä pass mycket af värde för
den upplyste, som den öfverensstämde med förståndet, och
förståndet stod den tiden icke på höjden, utan på platta
marken. Man öfverlät således kyrkorna åt menigbeten, ty
hvad var der att lära? "Ar det ej allmänt kunnigt,
anmärker Thorild, att vettigt folk flyr kyrkorna." — "Hafva,
frågar ban på fullt allvar, de vigtighet och värde nog, att
in-teressera det allmänna Vettet? I predikstolarna mötte han på
hvart blad den låga smaken och okunnigbeten, i templen
ljödo misshaglighetens skrän, på predikstolarna stodo
antingen histrioner, lika tialfrusiga Bakkbanter eller orörliga,
iskalla bildstoder."
Kom så Lehnberg, och kyrkorna fylldes. Kring honom
samlades, såsom det heter i företalet till hans Predikningar "det
fina vettet, den utsökta smaken, de odlade sederna, börden,
rikedomen, ungdomen, fägringen, prakten, flyktigbeten oeh
fåfängan?" Hvarföre kommo de? "För att höra hans
akademiska phraser, ty det hade blifvit ett mode" — svarar
Hammarsköld. Ja väl, men hvarför blef det ett mode?
Thorild hade begärt att från predikstolen "få höra själens
röst." Man fick nu höra den. Många gingo väl endast för
att höra ett vältalighetsstycke, i den i sin art renaste och
mest fulländade stil, men troligen än flera, för alt röras
och värmas, ly den milde och Ijufve predikanten talade till
känslan och hjertat. Han talade om sedeläraren Jesus, men
icke, eller åtminstone sällan och tveksamt, om Christus och
försoningen; ban predikade menniskokärleken, dygden, de
goda gerningarna, naturens ljus, men icke det gudomliga
Evangelium, icke Uppenbarelsen, icke dess mysterier och
under, icke den saliggörande tron.
Man kan således betrakta "den svenska Fenelon" ur
tvenne synpunkter, hvilka begge innefattas i detta Wallins
yttrande: "Lehnbergs stora verk var, att locka folket in i
kyrkorna: vårt blifve, alt der förkunna dem Guds ord i all
sin kraft." Ett stort och välsignelserikt verk var det utan
tvifvel, att förmå dessa (lärdens och lättsinnighetens barn,
som inbillade sig företräda "det fina vettet", ’de odlade
sederna" och den högsta bildningen, att träda inom de länge
försmådda tempelportarna till emottagande af ömma intryck
och ljufva rörelser; korset blef ännu ej rest, men marken der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
