Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walii», Johan Olof. . 525
öfversättning hans käraste önskan under hela den
återstående lefnaden. Men huru dertill finna nödigt lugn och
ledighet? Det är en vana i Sverige, att när man bar en stor
man, använda honom till likt och olikt och pålassa honom
bördor af de mest olikartade göromål. Utom de trägna
göromål och sällskapliga pligter, som äro oskiljaktiga från
en kyrkoherde-beställning i hufvudstaden, inkallades W. i
Banken, i Riksgälds-Contoret, i directioner, comitéer utan
tal. Suckande följde W. alla dessa kallelser, men alltid med
föresats att ju förr ju heldre slita sig lös ur dessa kedjor
och i djup enslighet egna sig åt Bibeltolkningen; hvarje
gång något af de större Dal-pastoraten blef ledigt, ämnade
ban anmala sig som sökande, men kände sig hvar gång, då
beslutet skulle komma till verkställighet, genom vanan och
andra band fasthållen vid det i alla fall kära Stockholm.
Utnämnd till Domprost i Vesterås trodde ban sig ändtligen
hafva funnit den så länge efterlängtade ledigheten, men
hufvudstaden drog honom åter tillbaka till sig. Man måste
i förevarande fall beklaga denna vändning i hans öde, ty
hvem hade med mera framgång än hau kunnat utföra den
bearbetning af svenska Bibeln, hvaraf man redan i Gustaf II
Adolfs och än mer i Gari X:s tid insåg behofvet. Sannt är,
att W., såsom ban sjelf ock ganska väl insåg och erkände,
saknade den dertill nödvändiga, i de äldre åren svårt
ersätt-liga, grundliga kännedomen af grundtextens buda språk. Men
man har redan så många förslagsmeningar, rimliga och
orimliga, om de svårare ställenas rätta förstånd, att det i
förevarande fall kanske mindre fordras uppfinningen af nya
tolkningsförsök än en säker urskiljning vid valet mellan de
förhandenvarande. Att en sådan takt fanns hos W. var att
förmoda, och lärda pbilologer, ställde vid hans sida, hade
kunnat härutinnan vägleda honom. I de flesta fall beror
antagandet af den eller den meningen på det subjectiva
omdömet. För det praktiska behofvet, för andakten och
upp-byggelsen var uttrycket af urskriftens anda hufvudsaken; och
hvem sedan Spegels tid skulle tyckas vara mera kallad till
ett sådant värf än W.? Han egde språket, kraften och
andan; de t var ju deruti, som Luther öfverträffade alla, ehuru
underlägsen många bland sina samtida i lärdom? Hade ej
VV., om ej i handlingens djerfhet, dock i hänseende till ordets
makt och poetiskt sinne, flera drag gemensamt med vår
Kyrkas fader? Hvem skulle åtminstone bättre än ban kunnat
öfverflytta Davids och Propheternas väldiga ord på nutidens
tungomål? Den gamla Bibelöfversättningen bar bestått ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
