Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
YVallip», Johan Olof.
lagren och oliven." Lika oförfärad uttalade han sitt
ogillandet "vrdngvisa småsinnet, som till bevis, att det lefver,
söker sak med Gud och menniskor; förnekar ar dr as värde, ej
tror derpå, ej tål det, och hvarhelst det uppslår, känner
sig förnärmadt, nedsätter och misstyder: detta oroliga
fikande , som sjelf ej förmår hinna något lyckans mål, men städse
börjar krig mot dem, som anses hafva hunnit det." Genom
de anförda ocb mänga dylika ord bar ban sjelf ställt sig
uti doras leder, som inom vårt fädernesland utgöra den
con-servativa sidan. För den frimodighet, hvarmed dessa åsigter
uttalades, hade han att vänta icke uteblifvande, och ej heller
uteblifna anfall. Dessa, likasom andra än mer oväntade,
bar han dock, tryggad vid känslan af sitt samvetes och af
de mera kunnigas och bildades bifall. Det första ensamt
var honom nog. När det gällde öfvertygelsen, bäfvade ban
ej att försvara henne mot den mäktigaste, den mest utmärkta
motståndare; än mindre mot en opinion, hvars förnämsta
utmärkelse låg i nummertalet af dess bekännare. Wallin
bade nemligen i hög grad hvad man kallar politiskt eller
medborgerligt mod."
Såsom prof, om icke på mod, åtminstone på hans nit
må anföras följande lilla drag, som vi ej af hans
minnestalare sett anfördt. För omkring 20 år sedan uppkom
förslaget att uti Stockholm, i likhet med andra hufvudstäder,
inrätta privilegierade och under noggrann läkaruppsigt stälda
skökohus, och som detta påstods vara i sjelfva sedlighetens
interesse, emedan familjen derigenom blefve mindre
blott-stäld ocb smittors spridning förminskad, biträddes denna
å-sigt af mången välment och rättänkande man; det påstods
till och med, att sjelfva Konungen lutade ditåt. Denna
betänkliga plan tillintetgjordes af Pastorn i Storkyrkan,
bevisande att det skulle just vara att befrämja sedeslösbeten i
sjelfva dess princip, om den å statens vägnar undfinge fribref.
Under den tid, då det i tidningarne som mest puffades
för en oinskränkt religionsfrihet, var W. en bland dem,
som yrkade, att den borde stanna inom vissa råmärken, och
ban undgick också ej sin andel af klander för "intolerans
och jesuitism." Hans vänner beklaga blott att han var mera
känslig för knotets sorl och stygn än af en så stor man
kunde väntas.
Rörande W:s åsigter i Skolfrågan inhemtes följande af
Fryxell: "Det inom vårt fädernesland förevarande nära
sambandet mellan kyrka och skola förde Wallins blickar tidigt
äfven åt detta sednare hållet, så mycket mer, som deri för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
