Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallmark, Peter Adam. 50»i
ehuru gynnsamt stämd han Sn var för de unga litteratörerna,
bland hvilka han med synnerlig välvilja omfattade sin
Sekreterare, Kullberg, ocb äfven mig. Under de svara tider,
som nalkades för fäderneslandet ocb äfven snart inträffade,
öfvergaf3 dock icke förslaget, som man längre fram får se.
Emellertid forsatte hvar och en af oss, faBt på olika
sätt, sin litterära verksamhet. Valerius riktade theatern med
ypperliga poetiska öfversättningar af berömda theaterstycken
och sällskapslifvet med sånger, som pä musikens vingar
kring-flögo landet, och i alla sällskap, der blott någon dräglig
röst fanns, med förtjusning afhördes*), Kullberg ökade
gärden med Arnaulds tragedi Oscar, Ossians Son, och flere
sällskapssånger. Wallin utgaf Öfversättningar från
Latinska Skalder, Början till en öfversättning af Eneiden (på
rimmad vers, prisbelönt af Sv. Akademien) ocb begynte, i
förening med Choræus och efter hans död, med Franzén,
att utgifva en Omarbetning af Svenska Psalmer, Björk en
Samling af smärre Skaldestycken (af Wallin, Valerius,
Kullberg och honom sjelf m. fi.) undertiteln af Polijmnia,
Granberg utgaf Kalmare-Unionens Historia, och skattade äfven
med flera lyckade känsliga stycken till det redan stora ocb
äfven af Wallin riktade förrådet af Sällskaps-sånger. Jag
utgaf, utom den ofvannämnda Samlingen af Skrifter i äldre
Litteraturen, det prisbelönta Skaldestycket Handen med
bifogade upplysningar och dedicerade det till H. M.
Konungen, som ganska nådigt mottog det, och fortfor att
till Stockholms-Posten insända smärre versstumpar, bland
hvilka en, Pyreneus och Sånggudinnorna, efter Ovidius
(Metam. L. V. v. 274 o. f.) **) till och med af Leopold sjelf
troddes vara författadt af fru Lenngren (!H), äfvensom s. k.
Recensioner, isynnerhet af vännen Wallins utgifna skrifter,
i hvilka ståtliga och visserligen äfven förljenta loford egna-
*) Det qvicka eller sköna i dictionen öfverskylde vida sångens
brister, på hvilken man den tiden ej hade så stora anspråk som nu, då
den, för att gälla, måste vara fyr- eller trestämmig, särskildt plats
för sångarne måste väljas, oeh fråga knapt blifver om orden, som
dessutom sällan kunna höras. Ulan skrattade, man njöt, man var i
enthusiasm, och denna stegrades, om man tillika hade den lyckan,
som vi, att höra solosången uppstämmas af en Karsten, en Assessor
Lundström, en Kongl. Sekret. Petersson eller Valerius sjelf. Huru
]itet sällskapet än var, hörde alltid en bål till välfägnaden, och sång
var från den oskiljaktig. Nu är bålen förvist (utom vid vissa
sol-lennare tillfällen) ocb solosången med den. Men man bar i stället
flera slags viner — och spelbord. Har man roligare?
•*) Införd i Svensk Anthologi Del I. sid. 132.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
