Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
w a l l m a ii a , Peter Adam.
des hoDom. Elt undantag från mina i allmänhet
berömmande recensioner, gjorde den i Dec. 1807 i Stockholms-Posten
införda af Björks Polymnia, som, efter poemernas förtjenst,
utdelade beröm och klander, det sednare måhända något
fritt mot mina vänner, men efter öfvertygelse och alltid i
hopp att få vara okänd. 1 anledning af några der införda
af underordnad ocb nästan prosaisk halt, bland hvilka flera
råkade hafva vännen Björk till författare, vågade jag
åberopa en vers ur Horatii Ars jtoetica och sluta recensionen
med följande allmänna anmärkning:
"Sedan smaken blifvit mera allmän och språket hunnit
en viss odling och stadga, är förtjensten att skrifva en
felfri, och till och med god vers äfven i dess vidsträcktaste
bemärkelse icke bevis för någon utmärkt fallenhet för
Poesien. Tvärtom: motsatsen är nästan omöjlig för en man af
vanligt godt förstånd, som derom vill beflita sig. Det
me-chaniska i poesien, som i all annan konst, kan laras och
färdighet deri är som all annan färdighet, en frukt af
uppmärksamhet och öfning. Men andan och kraften, denna
djupa och lifliga känsla, denna Os magna sonaturum, se der
hvad som aldrig kan läras och hvarförutan man aldrig
blifver annat än en god versilikatör."
Ett sådant språk hade på lång tid icke förts i
Stockholms-Posten och väckte bland den tidens vittra domare, och
isynnerhet de akademiska, en så mycket större
uppmärksamhet, som de ej kunde tro det bärröra från en ung försökare
på samma bana, ocb hvilken derigenom afsagt sin egen
dom. Onekligen gällde om mastan af den tidens poetiska
alster, att de voro, som Pope säger, correctly cold and
re-gulary lew; ocb måhända gaf den fordran Sv. Akademien
med skäl gjorde af correction eller objectif skönhet i de
stycken den belönade, i förening med de efterdömen deraf,
com hennes egna medlemmars skrifter lemnade, anledning
dertill, att en hop unga (ocb äfven gamla) försökare trodde
poesiens väsende hufvudsakligen besti i correctionen —
i en god och ledig versification ocb ett rent språk. Men
nyssnämnda protest emot en sådan åsigt — och det
var ej den enda *) — kom således ganska apropos (för att
*) Om man icke derföre vill anse det ofvannämnda poemet
Pjireneus och Sånggudinnorna, så torde följande rim, i anledning af de
platta ock krystade verser till Finska Arméen, hvarmed tvenne
författare täIlade att fylla Dagligt Allehanda derför* få gälla:
Rimbagrier två,
Hvem ter ej pi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
