Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallmark, Peter Adam. 50»i
I Nov. 1810 ankom, sora bekant iir, den nya Thronföljare»
till Stockholm. Få dagar derefter kallades jag, genom en bil*
jett, till Landsh. v. Rosenstein, som underrättade mig, att han
förordat mig hos Prinsen att blifva bans lärare i svenska
språket, ocb att Prinsen behagat i denna egenskap antaga
mig, hvarföre jag hade att, enligt Prinsens befallning, ju
förr dess heldre infinna mig. Tacksam för detta nya bevis
af den vördnadsvärde mannens välvilja, yttrade jag dock min
tvekan att lyckas i denna befattning. Anledningen till sitt
förord bade han troligen hemtat från den hastighet, hvarmed
bans vän Bourgoing af mig inhemtat kännedomen af vårt
språk, Men skillnaden emellan personerna var här
himmelsvid. Bourgoing var en lärd man, kände förut de med vårt
så nära beslägtade nordiska språken, Tyskan och Danskan,
och kunde vara herre öfver sin tid. Intetdera, yttrade jag,
skulle troligen ega rum i anseende till Prinsen. Möjligtvis
bade ban icke lärt ens sitt eget modersspråk
grammatikalisk^ saknade således de första grammatikaliska begreppen
och kände kanske icke heller något annat, aldraminst
Tyskan; och (hvad jag mest af allt befarade) skulle dessutom
icke lemna mig den längre tid, som i ett sådant fall
fordrades för att göra framsteg*). "Lyckas det ej för er, så
*) All» dessa förmodanden inträffade också. Det är deras före»
träde, hvilkas modersmål är något af verldsspråken, — och bland
dessa i främsta rummet det franska, — att de ej behöfva känna något
annat för att ändå förvärfva den högsta både vetenskapliga och vittra
bildning, och att den nya Kronprinsen i båda dessa hänseenden var
utmärkt, erfor jag snart, till min stora förundran huru ban,
nästan under ständiga fälttåg, hunnit förvärfva den. Jag råkade
engång nämna Östgöthernes välde i Italien och Vandalernas i Afrika,
och ehuru deBsa väldens historier blott utgöra små holmar i
historiens haf, upprepade han dem ur minnet ända till de minsta detaljer*
Nämnde jag händelsevis någon ryktbar hjelte i äldre eller nyare
tider, så uppgaf han strax icke allenast de krig i hvilka ban utmärkt
sig, men allledningen till dessa krig och ställena der han vunnit
bataljer, ja ända till de stridandes antal. Citerade jag någon vers af
Corneille, Itacine eller Voltaire, så uppgaf han strax i hvilken
tragedi och scen den förekom och hvilken interlocutör som yttrat den,
reciteronde sjelf hela scenen. Ur Montesquieus Esprit des loix hörde
jag honom ofta citera hela ställen, liksom ur Rousseaus Contrat
Social. Tnom krigsvetenskapernas vidsträckta fält borde den, hvars
e-gentliga fack de utgjorde, vara icke mindre hemmastadd, och jag
hade engång tillfälle att i Refästningskonsten höra ett samtal emellan
Carl Johan och General Franc Sparre, som jag naturligtvis ej
förstod, men hvarvid ban citerade de utmärktaste franska författare i
denna väg, ifrån Vauban ända till våra tider. Med detta
utomordentliga minne, som ban bibehöll ända till slutet af sin lefnad (jag
hörde bonum i Dec. 1843 ur minnet uppgifva huru mycket silfver
BIOGR. LEX. XIX. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
