Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
Wallmark, Peter Adam. 50»i
lyckas det icke heller Tör någon annan", var det smickrande
svar jag fick. Jag uppvaktade följande dag Prinsen, som
hvart år sedan realisationen blifvit uttagit ur Raulien) förenade han
— docl: det behöfver ej sägas — eu lilia utomordentlig och sharp
blick och ett blixtrande snille, som ofta yttrade sig i de qvickaste
infall och de mest originella och träffande anmärkningar. Att med
en sådan discipel börja med svenska grammatikan hade varit att på
engång inge honom afsmak för bela språkstudiet. I)ct hade gått mig,
som Leopold berättade att det gick honom, vid ett dylikt uppdrag af
Gustaf ill. Som Leopold förutsåg fruktlösheten af denna möda,
och gerna ville slippa den, sökte ban ej gifva definitionerna på
Partes Orationis med andra ord fin Strelings. lYär Konungen derföre
frågade hvad ett Nomcn Adjectivum är, svarade Leopold: det är ett
ord, som man kan lägga Ulan, Qvinna, Ting till. Konungen utbrast
i högt skratt — och lectionerna kommo sedan ej i fråga. Jag
uppsatte derföre på sfirskildta papper och på svenska alla de frågor, som
Prinsen kunde ställa på personer af olika samhällsclasser och yrken
i de delar deraf, som kunde intressera honom att få besvarade och
så ställda, att de kunde besvaras ined tal (ett, två, tre o. s. v.,
hvilka till den ändan lätt lärdes honom), hvarvid jag tillika hade
författat och låtit trycka tabeller, som utvisade böjningarne i våra
con-jugationer och declinationer, och som vi hade framför oss för att
under läsningen kunna påpekas. Dessa fråglistor, som han kallade "mes
cahiers’11, lärde han snart utantill , men var ändå angelägen att bli
examinerad deri. Sedan han på detta sätt inhemtat ett visst ordförråd,
öfvergick jag till läsning af något intressant prosaiskt stycke,
hvarmed jag började explicationen; men jag kunde ej förmå Prinsen att
repetera det expliceradc stället. Non, alle i toujours, svarade ban,
intagen af sjelfva skriftens interesse. Det gick i början bra,
isynnerhet sedan H. K. II. Kronprinsessan med II. K. II. Arfprinsen (hos
hvilken jag i samma egenskap äfven blef anställd) i början af Jan.
1811 hitkommit. Hennes Kongl. Höghet täcktes äfven på samma
timma som Dess Gemål taga undervisning i språket, och Prinsen slet
sig då från sina göromål för att göra henne sällskap. Voiis avez
rai-son , sade hon, comment voulez-vous un jour gouverncr un pays sans sa~
voir sa langue? 9Ioi je n’en ai pas besoin, et v otis voyez cependant
que je veux prtndre des lefons de Sir. f Vallmark. Men Prinsen»
göromål blefvo allt mer och mer öfverhopande. Carl XIII insjuknade i
början af 1811 och Kronprinsen fick nu alla regeringsbestyren sig
anförtrodda: dertill kom sedan den politiska förvecklingen med
Frankrike, så att numera icke timmar, men fjerdedels timmar — och
oftast icke ens sådana — blefvo honom öfriga för mig. För att
afvakta dem, tillbragte jag hela dagen och ofta halfva natten, mina
måltidstimmar Hiidantagne, i Prinsens förmak, hvilket kan intygas af
Prinsens dåv. och ännu lefvande Förste Kammartjenare Hr Moulier,
m. fl. Af riksdagen i Örebro 1812, dit jag, i anledning afmin
befattning, var Deras Kongl. Högheler följaktig, hoppades jag mycket,
På dåv. Hof-Caucelleren, Frih. Wetterstedts, begäran uppläste Ht K.
n. Kronprinsen på svenska sitt Tal till Riksens Ständers
Helsnings-Deputation. Jag stod i ett rum näst intill det, hvari Deputationen
hade företräde, och hvartill dörren lemnades på glänt, så att jag
hade Deputationen midt emot mig. Kär Prinsen började med sin
vanliga höga stämma och utan brytning läsa, framstörtade tårar ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
