Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
W a l l x a ii i, Peter Adam.
siska troppar bestående armé, att H. K. H. i förening med
sina allierade skulle fördrifva Napoleon ur Tyskland, och
sedan detta skett, med sin armé inrycka i Holstein och
genom dess eröfring tvinga Danmark att till oss afstå Norrige,
i fall det ej dessföriunan genom fredliga negotiationer
kunde förmås till en godvillig afträdelse af detta rike, som
redan blifvit oss genom afslutade traclater garanteradt af vara
allierade, Ryssland, England och Preussen o. s. v. Denna
artikel väckte, som man lätt gissar, en ovanlig sensation.
Efter den olyckliga reträtten från Moskau i Nov. 1812, bade
man sett Napoleou våren derpå återkomma till Tyskland med
nya 500,000 man, segra öfver den förenade ryska och
preussiska hären d. 2 Maj 1813 vid Grossgörschen och Lützen,
samt d. 20 och 21 Maj vid Bautzen och Würscben, intaga
Dresden, derifrån beherrskande Elben ända till Hamburg, och
intränga i Schlesien. Dessa nyheter, som ankommit nästan
samtidigt med Kronprinsens afresa från Carlskrona, stegrade
ännu mer den i Stockholm du rådande opinionen, att
Napoleon var oöfvervinnelig. Att under sådana
omständigheter tala om hans besegrande och fördrifvande ur
Tyskland, förekom hvar och en, som en orimlighet. Man satte
visserligen det största förtroende till den älskade
Kronprinsens stora fältberretalanger ocb tviflade ingalunda pä att de
skulle bevisa sig genom segrar, men väl derpå, att de skulle
medföra så stora resultater, och tyckte derföre, att den
vågade förutsägelsen af de ofvannämnda, var ett förringande i
förväg af de mindre, som kunde vinnas, och som skulle
anses för nog stora, då kriget fördes emot en hjelte, som
troddes oöfvervinnclig. Prinsen, mente man, kunde ej
annat än sjelf blifva högst missbelåten med en artikel, som
med sina gissningar eller spådomar ej stannade inom, som
man trodde, möjligheternas område. Något krig mot
Danmark var ej förklaradt, och man undrade derföre hvad mine
dess i Stockholm ännu befintliga Charge d’atfaires skulle hålla
vid de sålunda lemnade underrättelserna om hvad som emot
Danmark förehades eller var öfverenskomraet af de stora
makterna och Sverige.
Medan denna artikel och dess sällsamma innehåll
utgjorde det allmänna samtalsämnet i hufvudstaden, utkom i
Journalen för d. G Maj 1815, Jt2 105, en till utgifvaren
ställd insänd artikel, underteckuad flatare af lättsinnighet
i vigtiga ämnen, sora på ett öfvertygande sätt bevisade dess
olämplighet i alla hänseenden, äfvensom dess otillåtlighet,
enligt gällande Tryckfrihetslag, som i 5 §. 10 mom. förbjuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
