Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W a t l m a k k , Peter Adam.
373
allt kungörande i tryck af hvad som rörer Statens d färde
varande Underhandlingar med främmande makter eller eljest
af Konungens i sammanhang med dem tillernade beslut och
afsigter, hvarjemte äfven anmärktes, att det försvar för
Norriges införlifvande med Sverige, som artikeln hemtade af dess
belägenhet på samma halfö eller continent, ej var sä väl valdt,
då Napoleon sjelf på alldeles samma skäl grundat sina
inkräktningar af flera Frankrikes grannländer, t. ex. Delgien
och Nederländerna.
Den 14 Maj ankom H. K. H:s Adjutant, Majoren
Påhl-man, som curir från II. K. H. med ett bref till H. M.
Konungen, som i de strängaste ordalag lärer yrkat Journalens
indragning och med ett anuat till Excellencen v. Engeström
med befallning att förklara mig II. K. H:s onåd och
förlusten af den pension jag som II. K. Il:s och H. K. H.
Arfprinsens f. d. lärare i svenska språket innehade.
Indragningen skedde d. 17 Maj 1815 och Journalen för Litteraturen
och Theatern upphörde naturligtvis med det samma dag
utgifna bladet, J†1112, som endast innehöll en
Theater-recen-sion öfver en på K. Theatern uppförd pjes, kallad Pulsen,
hvars förgriplighet ingen kunde inse, hvadan denna
indragning ej väckte mindre uppseende än den ofvannämnda
Gre-vesmöhlenska artikeln, åtta dagar förut, som allmänheten
redan glömt, tillika med vederläggningen, ty hvad glömma
ej tidningsläsare inom vida kortare tid?
Förhastanden äro, tyvärr, oskiljaktiga från ett slag af
skriftställeri, hvarvid man nästan alltid har tillfälle och ofta
behöfver alt införa en ögonblicks-ingifvelse, vare sig egen
eller andras, som man dagen derpå, fast försent, Gnner
tadelvärd och skulle önska otryckt. Detta var också nu, som,
tyvärr, ofta både förut och sedermera, äfven mitt fall.
Jag lät förleda mig af den insända artikelns icke blott
juridiska oförgriplighet, men äfven af dess försvar för skrifven
lag, af den oförnekliga rigtigketen i dess reflexioner och af
den öfvertygelse, att den Grevesmöhlenska artikelns
förutsägelse af framgångar, som dä syntes verkligen otroliga,
skulle misshaga H. K. H. sjelf, så mycket mera, som ’den
skulle för honom minska äran af de vunna mindre, i sig
sjelfva likväl nog stora. Men jag hade hordt erinra mig,
att för stora män framtiden ofta slår upp sin förseglade bok,
och att förutsägelsen således möjligen knnde härröra från
den, som deri redan läst, att ban skulle uppfylla den. Jag
kände dessutom, af egen obehaglig erfarenhet, att Greves-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
