Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
Wallmark, Peter Adam. 50»i
LiUeratur-Zeitung von Halle sett en recensent af något hans
sednare arbete säga om honom: Es ist uns lieb einen
Ver-fasser von Verdienst von seltsamen Verirrungen
zuriickge-kommen zu seheti, och jag började fro, att detta verkligen
var förhällandet. Han visade mig alltid mycken välvilja,
uppläste till och med för mig en sonnett, och en sonnet
måste det naturligtvis vara, till den tyska mimiska
skådespelerskan Händel-Schiilz, som på samma tid, och jag tror
i fru v. Slaëls sällskap, ankommit till Stockholm, och der
gaf en representation, som vann mycket bifall; ja han till
och med anmodade mig att införa detta lilla poem i min
Journal, i en journal om hvars Antischlegelska polemik han
dock ej kunde fela att vara underrättad! Utom de tillfällen
att njuta af fru v. Staëls snille, som erbjödos mig i hennes
eget hus, bereddes mig sådana under bela vintern och våren
1813 i H. Exc. Gr. v. Engeströms, der jag också engång i
hennes sällskap råkade ett i annat hänseende namnkunnigt
och märkvärdigt fruntimmer, vän af fru v. Stael, på hvars
slott i Schweitz (Goppet) hon äfven någon tid vistats, den
olyckliga och äfven snillrika fröken Hudenschöld. Då jag
såg den förtrolighet, som rådde emellan dem, — båda offer
för det politiska hatet och båda nödsakade att fly sitt
fädernesland, — föll mig ovilkorligen i minnet Arnaults yttrande
om Marius, sittande på Minturni ruiner:
Ces deux yrandes ruines te consolaient ent^eux.
Efter denna långa afvikelse, som torde finna sin ursäkt i
de angenäma minnen den hos mig återkallar, kommer jag nu
till den anekdot i anledning af Exc. v. Engeströms
bemötande, som det var min afsigt att berätta. Maj månad hade
inträdt och det led nu mot den tid då fru v. Stael beslutat
lemna Sverige. Den 17 Maj gaf bon en middag och hade
äfven den artigheten att till den inbjuda mig. Men som det
just var samma dag, då onådsblixten nedslog öfver mig,
bade jag naturligtvis ingen håg att bivista en, efter
vanligheten, glad middagsmåltid, utan bad henne under betygande
af miu tacksamhet, i en sä artig biljet som jag i en
sådan sinnesstämning kunde skrifva, om ursäkt för mitt
ute-Llifvande. Dagen derefter, sedan hon förmodligen af någon
bland gårdagssällskapet blifvit underrättad om mitt förfall,
fick jag från benne eu biljett, hvaruti hon tackade mig för
den grannlagenhet jag haft att icke under sådana
omständigheter (d. v. s. säsom fallen i onåd) besöka henne. Jag
kunde vid läsningen af denna biljett, som jag ännu förvarar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
