Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195 Wallmark, Peter Adam. 50»i
ej afbålla mig från en känsla af medömkan öfver
bofför-skräckelsen bos denna litterära och frisinnade storhet. Ocb
när jag året derpå vid något tillfälle berättade den för
Kronprinsen, skrattade ban deråt, tilläggande: elle se croyait donc
vivre h urie de ces andens cours, o ii l’on fuyoit un homme
en disgrace comme un pestiféré. Hon hade dock det
obehaget att få dagar derefter räka denne pestsmittade vid en
middag hos Gr. v. Engeström, gjorde dervid i början stora
ögon, men fann sig likväl snart, vågade till och med
nalkas honom, ge honom handen (d. v. s. två finger, ty mera
gaf ej förnämt folk de ringare den tiden) och pä sitt
vanliga artiga sätt inlåta sig i ett längre samtal med honom,
likväl icke utan en viss lörlägenhct, som mycket roade
honom. Jag underrättade Excellensen om hvad som föregått
oss emellan, och ban, som gerna skrattade, underlät icke
heller att finna det rätt roligt. Hon afreste med sin familj
få dagar derefter till England; men Schlegel lärer afgått till
Tyskland, emedan han någon tid under fälttåget varit
Kronprinsens högqvarter följaktig, i hvad slags egenskap känner
jag icke. Med hennes äldste son, Baron August v. Stael,
äfven känd som författare, medlem af Phil-bellenernas
com-mitlé i Paris, vexlade jag sedan, som Sekreterare i
härvarande Grek-committé, några bref. Han är, äfvensom systern,
Hertiginnan af Broglie, död, så att efter fru v. Staël
numera inga barn lefva *).
Hösten 1814 fick jag tillfälle att göra en resa till
Norrige. Anledningen dertill var för mig lika smickrande, som
sjelfva resan, och vistandet der blef interessant i anseende
till det just vid denna tid började Storthingets
öfverläggningar om de grundlagliga vilkoren för Föreningen med
Sverige, och jag måste derföre berätta denna anledning.
Som bekant är, önskade Konungen i Danmark efter
Kronprinsen Carl Augusts död 1810, att blifva väld till
Thronföljare i Sverige. Han anmälte sig dertill icke allenast
genoin bref till Kon. Carl XIII, men hade äfven, utom sin
Minister i Stockholm, utskickade, som skulle bearbeta
opinionen till hans fördel. Ehuru Kejsar Alexander och
Napoleon uttryckligen lofvat hvarandra att icke blanda sig i
Sveriges val, lärer dock deu sednares Cbargé d’aflaires i
Stockholm, Hr Désaugiers så interesserat sig för Konungen
i Danmark, att ryske Kejsaren beklagat sig deröfver hos
*) Den yngste sonen, anställd som Ordonans-Officer hos H. K. H.
Kronprinsen, blef skjuten i en duell under fälttåget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
