Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 W
n k , Peter Adam.
på Kronprinsens ]ott, under hang korta vistande der, bidrog
till sinnesstämningens förändring i afseende pä föreningen.
Dess förut häftigaste motståndare, äfven medgifvande det
inflytande, som Prinsens hänförande personlighet ocb bans
itora rykte som bärförare, ytterligare ökadt genom bans
sednaste nästan otroliga segrar, haft på deras tänkesätt,
trodde sig böra öka skälen dertill äfven med den
omständigheten, att ban icke var en född svensk Prins. "Ty,
sade de, äfven med lika stora egenskaper för öfrigt, skulle
icke en sådan hafva kunnat verka detsamma.’’ Hvarföre,
ansågo de sig ej behöfva förklara.
Under återresan, som jag företog vid samma tillfälle
som de öfriga svenskarne, besökte jag som hastigast i
Carlstad mina gamla vänner Lectorerne Elof Tegnér ocb Spak,
den förste en äldre bror till Esaias ocb en yngre till Lars
Gustaf, af hvilka den förste och siste länge varit mina
Akademi-kamrater i Lund, men den store skalden blott en kort
tid, eburu jag sedan njöt den äran att få räkna mig
bland hans vänner. Efter 1814 och under bela den
följande tiden råkades ofta mina gamla bekanta frän Norrige
under deras besök i Stockholm; flera fästades der för längre
tid dels vid Konungens norrska Garde, dels vid norrska
Can-celliet, och milt hus var ett af de mindre i Stockholm, der
både dessa och ankommande Norrmän alltid kunde räkna pl
att vara välkomne, och de gjorde mig ock derföre ofta äran
af sina besök, som flera ännu lefvande säkert kunna intyga.
Emedan jag icke kunde smickra med hoppet att hos Norriges
lärda hafva väckt det fördelaktiga begrepp om Sveriges
litterata män i allmänhet, som H. K. H. afsett med min resa,
var det mig dock en tröst att af flere bland dem hafva
blifvit omfattad med välvilja, med många hafva ingått en
vänskap, som först med döden upphört, och att hafva kunnat
tillskynda andra något nöje under deras vistande i
Stockholm. Jag egde dock, och vida öfver miu förtjenst, den
lyckan att både då och vid flera tillfällen sedermera erfara
min höge Beskyddares bifall för sjelfva bemödandet.
Ibland de flera tillfällen, då, af politiska, i samband
med den yttre politiken varande skäl, en indragning af min
tidning kom i fråga, måste jag anföra ett, emedan det var
H. M. Konungen sjelf, som hindrade densamma. Den af mina
medarbetare i Allin. Journalen, som refererade utrikes
nyheterna, bade i utrikes-artikeln för d. 1 Juni 1820 (M 124),
i anledning af det vid denna tid inträffade mordet på
Hertigen af Berry, efter en utländsk tidning, anfört et rykte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
