Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
VYiiimii| Peter Adam.
Jag råkade pä denna tid (1823) i en politisk polemik,
som gjorde för mycket uppseende, varade alltför länge och
tillskyndade mig ett lika oförtjent beröm som tadel, för att
har kunna med tystnad förbigås, åtminstone i anseende till
sin anledning. Då jag vid ett tillfälle blef uppkallad till
mit korsade hvarandra. Ganska sent en fredagsafton, sedan jag
redan gått till sängs, tillsändes niig, jag vet ej från hvem, men,
genom en betjent i livré, ett ined den dagens utländska post ankommet
nummer af Courier de hondres, som innehöll den underrättelsen "att
vid det ofvannämnda mutet i Aho, Finlands afträdande till Sverige
blifvit beviljadt", med begäran, att jag i nästa dags tidning skulle
införa den. I glädjen öfver denna nyhet är det väl möjligt, att jag
kunnat glömma Tryckfrihetslagens förbud att kungöra något om
rikets å färde varande underhandlingar med främmande makter och
införa nyheten, så mycket mera com den nyssnämnda omständigheten
i detta ögonblick ingaf mig den tanken, att bladet och helsningen
voro mig sända af en bland styrelsens egna ledamöter, som ofta
plägade skicka mig utländska tidningar till begagnande och således sjelf
borde vara väl underrättad. Men, till min lycka, fanns då för mig
ett materiellt hinder från att följa denna ögonblickets ingifvelse deri,
att den följande dagens tidnings-upplaga redan var nära uttryckt.
Jag hade nu åtminstone lördagen och söndagen att betänka och
rådfråga mig på, gick således ganska lugn lördagsförmiddagen till det
von Engeströmska bibliotheket, der äfven, efter vanligheten, General
Suchtelen infann sig. Af sig sjelf förde han samtalet på de med
gårdagens post ankomna utländska tidningar. Med ett ironiskt
småleende sade han: Il y a dans le Courier de Londres une intèressante
nou-tlelle: Vavei vous lue? Jag svarade nej. lian berättade mig den
då, tilläggande: mais vous ne la metlrez. pas dans votre Journal,
j’e-spère. Hvarföre icke, frågade jag: en sådan nyhet är alltför
interessant för att icke så fort gum möjligt böra meddelas vår allmänhet.
Generalen antog en ganska allvarsam mine. "Je vous assure, entré
nous, sade han, f/u^il n’t/ a pas un brin de vèrité dans cette
nou-tlelle. II n’a pas été queslion de la restitution, dont parle le
Journal, parcrque la base de la nérjotiation a e/e’ guUl nen serait jioinl
guestion du tout. Toucher la hnlande, c’est toucher Voeil de
VEin-pereur. Qu’elle nous reste, c’est la conditio sine qua non de fouf»
union entre les deux nations. Ann , vous aurez toute autre garantie, vous
aurez des troupes, des subsides s’il le faut, vous vous agrandirez d^un
autre cote, nais non de celui-ci. Ainsi ne mettez pas cette nouvelle,
je vous le conseille en ami. Vous coinpromettriez le 1’rince Royal
et votre Gouvernement. Cela vous cxposerait immani|uablement à dei
facheuses conscquences." J.ig skyndade, efter slutadt arbete, till
E*c. v. Engeström, och underrättade honom om förloppet, med
uppvisande af det mig sända bladet. Han instämde i hvad Suchtelen
yttrat om s a n n i n gs 1 ö s h e t e n af uppgiften och tillade, hvad jag
visste förut, att, inn jag varit oförsigtig nog att införa den, så bade
jag kommit i collision med Missgerningsbalken. Som jag
fann, hade Grefven underrättat Kronprinsen oin det för mig ställda
försåtet, och H. K. II. lyckönskade mig att icke hafva fallit offer
derför. Jag tror einelleitid, att den, som sändt mig det utländska
bladet, sjelf var öfvertygad om sanningen af dess uppgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
