Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
w a l l m a b k , Peter Adcun.
i Maj s. å. erhöll det sökta privilegiet. Frih. Lagerbjelke
bade gjort Hammarsköld uppmärksam på omöjligheten att med
nägot hopp om framgång knnna förorda privilegier å tvenne
tidningar, då han redan tvekade om att erhålla ett sådant
för en, hvartill kom, som ban enskilt sade mig, att Prof.
Höijer ej var väl anskrifven hos f. d. Konungen.
Hammarsköld lärer tagit delta för cn blott förevänning, för att
kunna sä mycket mera gynna mig, och yttrade sin förtrytelse
öfver Frih. Lagerbjelkes afslag (till hvilken ban dedicerat
sina Öfversättningar och Imitationer från äldre och nyare
Skalder). För alt slälla honom tillfreds, förnyade jag,
sedan jag ändtligen lyckats i min ansökan, det anbud att blifva
medarbetare i min tidning, som jag redan gjort, då jag
in-lcinnade min ansökan, och ban syntes nu med nöje antaga
det, skref ock under loppet af sommaren 1809 åtskilliga
uppsatser i densamma, för hvilka den oväntade framgång
bladet fick, nu satte mig i stånd alt med förläggarens pligt äfven
förena vänskapens välvilja. Emellertid hade under samma
tid Hammarsköld gjort bekantskap, och, som det tycktes,
ingått cn nära vänskap med utgifvaren af Polyfem, och jag
erfor äfven händelsevis, att ban, under det ban mottog
bo-norarium som min medarbetare, skref emot mig och mitt
blad i Polyfem. Ingen torde väl dä förtänka mig, att jag
uppsade medarbetarskapet. Hammarsköld ville troligen sjelf
slippa det för att kunna med så mycket mera frihet
öfverlemna sig åt utvecklingen af sina med mina stridiga litterära
åsigter, och jag klandrar honom ej derför: endast sättet
dertill mot en vän syntes mig icke vara det lämpligaste. Så
börjades det ovänliga förhållandet oss emellan, och det
stegrades à Hammarskölds sida, i samma mån, som ban slöt
sig närmare och närmare till de s. k. Polyfcmisterna, och å
min, i samma män som hans uppträdande i kritiska skrifter
blef för öppet för att icke märkas, ucli då det märktes,
befanns alltför bittert och orättvist för att icke med samma
stränghet af mig behandlas sedan jag engång beträdt den
litterära polemikens bana, der det äfven gällde att påminna
sig: jude.x damnatur cum nocens absolvitur *). En sådan skrift
*) Att våra litterära tvister under denna tid ej liade något
inflytande på våra förhållanden i tjensten, behöfver jag ej anmärka, ty
de borde ej hafva det. Det Sr emellertid en rättvisa, som ännu
lefvande gemensamma bekanta kunna göra oss begge. Detta inbördes
vänliga lürhållamle på embelsriimmet, som å min sida icke var
förställning, slutade också med att å bans icke heller vara det — och
närmade oss småningom mer och mer hvarandra, så att han som förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
