Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VVallmabk, Peter Adam.
iunchaft första beställningen eller Chefsplatsen vid verket.
Behöfde jag då vara lycksökare för att få hvad alla mina
likar, under enahanda förhållanden, fatt, och kunde jag
undanbedja mig denna utmärkelse, utan att blottställas för
en ny beskyllning, nemligen den att bafva ansett den för
liten? Med den synnerliga välvilja, Högstsal. Konungen
hyste för mig (som jag skulle förringa, om jag kallade den
blott nåd), och med den ynnest hvarmed jag omfattades af
flera den tidens regerings-ledamöter, hvilkas namn jag alltid
skall förvara i ett tacksamt hjerta, var det ej så litet
frestande att icke blifva hvad man beskyllde mig vara. Det
må ej synas skryt, dä det utgör försvar mot en beskyllning,
som jag anser förnärmande för mitt minne, emedan den
tillägger mig som publicist orena bevekelsegrunder för milt
författarskap, — om jag här anför, att Konungen sjelf mer
an engång var den, som frestade min ärelystnad, och att
jag, som blott bade en, den att vara vuxen det embete,
som erbjöds mig att bestrida, och som ej satte något
förtroende till det gamla ordspråket, alt den Gud ger en syssla,
den ger ban ock förmåga att sköta den, vägrade att mottaga
de erbjudna. Vid ett sådant tillfälle yttrade Konungen:
Voiis tie me demandez jamais rien pour vous, et vous
n’ac-ceptez pas ce que je vous offre. Cela arrive rarement aux
Rois. Detta förhållande å min sida var ej mer än en
skyldig grannlagenhet, då jag för en ocb annan vän af Konungen
begärt ocb äfven fått hvad jag begärt. Jag borde redan
derigenom, i en Konungs opinion, som varit mindre högsint
och välvillig mot mig än Carl Johan, hafva förlorat den
öfvertygelse jag önskat ega så ren i denna opinion, som den
var i mitt hjerta, att jag utan alla enskilta afsigter
vördat, älskat och i min ringa mån tjenat honom. Ifrån
min tidiga ungdom, eller den åtminstone, då jag började
tänka på min framtid, var bela min önskan den grekiska
pbilosophens àvimtfS-ovüis ivnxiiv (en afundsfri lycka)*), och
jag hoppades dä vinna den, genom de få kunskaper jag
samlat och fortfor att flitigt samla, äfvensom genom
arbetsamhet och välförhållande inom den verkningskrets, som
Försynen för mig bestämt. På dessa egenskaper allena
grundade jag mina anspråk på att anses förtjena uppfyllelsen af
min önskan. Men äfven delta till utseendet blygsamma hopp
*) J»R angaf den i dessa ord i ett bref till den vördnadsvärde
gubben Gjörwell, af år 1798, i anledning af hans begäran att få veta
mina planer för min framtid. Brefvet torde finnas i hans, som jng
tror, pi K. ßibliothekct förvarade Brefsamling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
