Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 Wallmark, Peter Adam. 50»i
om en afundsfri lycka bedrog den tjugeårige ynglingen. En
lycka tillföll mig, som jag då var, ocb borde vara, långt
ifrån att ana: den att med godbetsfull välvilja omfattas af
min Konung, — och den var värd den afund, som jag
erfor i de flera bemödanden, som gjordes att hos honom väcka
andra tänkesätt för mig, och i den bitterhet, hvarmed jag
i tidningarna anfölls, som väl, till någon del åtminstone,
harflöt ur samma källa.
Af mina enskilta uppdrag utom och i tjensten
bar jag redan nämnt det, som jag ifrån 1805 till 1809 hade
gemensamt med K. Bibliotbekarien Björkegren under
Cancelli-Rådet Malmströms inseende, att läsa och censurera de
postdag lig en till Stockholm ankommande utländska tidningarna,
och som var ett ganska kinkigt uppdrag. Derunder
inträffade engång (i slutet af 1807), att en artikel i en tysk
journal, om jag minns rätt i Posselts Allgemeine fVeltkunde,
var af en sä tvetydig beskaffenhet, att hvarken Malmström
eller ens Baron Zibet trodde sig kunna afgöra, om den sknlle
få passera eller ej, utan ansågo rådligast att underställa dea
Konungen sjelf. Men Malmström var sjuk, ocb Björkegren
ville för ingen del åtaga sig den kinkiga commissionen. Jag
måste således göra det. Jag hade tvenne gånger förut
uppvaktat Konungen, den första 1801, då jag bad honom om
befordran för min far till det pastorat han sökte (och äfven
erhöll), den andra, då jag 1809 tackade för min Vice
Bi-bliothekarie-fullmakt och till honom öfverlemnade
dcdicalions-exemplaret af mitt skaldestycke Handen. Jag tog således
dristighet till mig, ehuru man skrämde mig med den
förmodan, att ban skulle onådigt upptaga sjelfva vår
underställning. Artikeln innehöll väl klander af Konungens politiska
■ystein, i afseende på följderna deraf för hans eget land, som
mycket berömdes, men tillika loford för hans rättsinnighet
och deri grundade motstånd mot en makt, som sträfvade
till universalvälde öfver Europa. Jag fick genast företräde
och emottogs, igenkänd och med en leende uppsyn, men den
mörknade nar jag sagt mitt ärende, och öfverlemnade det
tyska journal-häftet. Konungen genomläste det och
återlem-nade det med det lakoniska svaret: "får utlemnas." Glad
återvände jag till de väntande kamraterna, ej litet
förundrade öfver Konungens nu visade tolerans mot dylika artiklar.
Baron Zibet ville gerna känna de artiklar i de
utländska tidningarna, för hvilka de blifvit indragna, ocb jag
medtog dem derföre vanligen aftonen derpå, då de för honom
vpplästcs. Jag skall aldrig glömma de interessanta aftnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
