Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Banér, Sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Banér, Sten.
land, ehuru ej derför erkänd af Hertig Carl, som påstod att
det tillhörde honom och ej Konungen att i furstendömet
utnämna Lagmän; afsattes frän Riksltåds-emhetet 1390, upptogs
1392 å(er i Rådet; 1597 Amiral öfver den flotta, som
Sigismund förhyrde i Danzig; afrättad i Linköping d. 20 Martii
1600. — Sten Banér var en af de herrar, som i Upsala jemte
Sturarna höllos fängsliga och han undslapp tillika med Sten
Lejonhufvud de öfrigas öde, derföre att K. Erik befallt skona
H:r Sten; då vakten i ovisshet, hvilkendera Kon. mente, lät
båda lefva. Sten Banér lät sig af Danskarna tillfångataga vid
Flishult, och delade tänkesätt och öden med sin hroder, med
E. Sparre och Thure Bjelke. I ett bref från Palus Eriksson
Rosenstråle till en P. Månsson lofvar Palus Eriksson att hålla
ord med hvad ban tillsagt, "och det som mig bör uträtta med
H:r Hogenskild (Bjelke) och H:r Sten (Banér), skall intet
blifva försuminadt"; hos O. Sverkersson torde förfrågas, om
det ej skulle vara rådligt, att K. 3f:s bref ställdes till H:r
Hogenskild och H:r Sten, att de framtedde sina bevis på ägorne
de hafva af kronan, ehvad namn de häldst hafva kunde, och
alt de sjelfva, eller en deras fullmäktig infann sig vid
rättegången, för att svara till den del, soin kronan kau vara med
orätt ifråkoinmet och draget under deras frälse. Jag hafver
ock sköna bevis, som jag kan möta med. Om IL K. M. icke
dess bättre hafver försäkrat dem ined sitt K. bref, skola de
näst Guds hjelp blifva qvitt alla de ägor de slagit under sig;
så vill man fråga efter den lagliga uppbörd, som kronan i så
många år mist hafver; och hvad mera jag uträtta kan kronan
till gagn och godo, skall jag alltid vinnlägga mig om." — Sten
Banér var 1594 bestämd att afgå till fredstraetaten med
Ryssland, ehuru sändebuden ej affärdades, emedan ett parti
omkring Konungen önskade krigets fortsättning. Redan under
K. Johan III:s lifstid hade Hertig Carl bedt II:r Sten skilja sig
från de öfriga Herrarne, men ban skref: "Jag vill tusenfalldt
häldre dö, än antaga slike förslag, och gifva mig i sådan
lifegenskap och träldom, som man vill pålägga oss." Vid
ran-sakningen 1600 voro Sten Banérs bref de bittraste mot
Hertigen. Från Warschau skrifver ban 1597 d. 15 Nov. "Hade
vi få, som här äro, ej hilkonimit, skulle sakerna sällsamt
blifvit företagne, huru de ock nu komma till ända; hoppas
dock, att der vårt ringa råd må något gälla, K. M. utan
synnerlig fara skall komma till Sverige igen, ehuru Hertigen der
hemma vill bullra. Mig tycker, alt han vänder icke med godo
från sitt förehafvande. Man forhoppas förlossniiig ur träldo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
