Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Banér, Johan Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
• B a k b , Johari Gustafsson.
då efter Regensburgs eröfring af de Kejserliga Sachsiske
Churfursten, som fruktade att fä se dem i Böhmen, reste sin väg.
Brandeuhurgarne stannade qvar bos Arniin, som efter
Kurfurstens afresa ej ville lemna. Banér sitt rytteri till ett företag
mot Prag. Svenskarnes nederlag vid Nërdliogeu tvang Banér
att lemna Böhmen; han begaf sig till Erfurt och Timringen i
vinterqvarter, och skickade siaa sjuka till Magdeburg,
Aldrig hade Svenska angelägenheterna förut varit i en så
betänklig ställning under detta krig, och nu visade sig Jbvad en
man, en härförare betydde- Johan Banér upprätthöll
Svenska makten mot opålitliga och förrädiska bundsförvandter, mot
myterier i sin egen bär bland de Tyskar, som i missnöje öf-.
ver uteblifven sold ej sällan vacklade i sin trohet för de
tillbud, som genom Sachsen gjordes dem om amnesti, i fall de
ville ga öfver i Kejserlig tjenst; i strid med alla dessa
svårigheter oeh utan att sjelf af löftet om Riksfurstlig värdighet
låckas från siu pligt, upprätthöll Banér Svenska vapnens ära
och Svenska kronans öfvermakt i ledningen af det Evangeliska
förbundets, jjuteressen. Med KurSachsen ägde strid om
qvar-teren rum. Banér lät af Anhaltska Furstarne och Kurfurstens
yttrade önskan förmå sig till ett samtal med denne i
Sanders-lebcn d. 2 Jan, 1655. Banér lofvade afträda allt, sora hörde
till Thüringen och ÖfverSachscn utom Erfurt, Mansfeld och
Hohenstein. Men i documentet, som inter poeula vid
dryckesbordet skulle undertecknas, stod, att Banér gaf Iran sig bela
ÖfvcrSachsiska kretsen och ej behöll ßiskopsdöinena längre, än
öfver vintern. Banér nekade sin underskrift och ville aflägsna
sig, då Kurfursten förmådde honom att följa sig i ett inre
kabinett, der den förre i närvaro af Anhaltske Furstarne
botade, alt Saehsarnc, med eller utan underskrift, skulle sätta
sig i besittning af qvarteren, Banér inföll, alt det borde skett
innan han kommit till Erfurt; den som nu ville försöka det,
skulle bränna sig pä fingrarne. "Hvad! vill ni bränna mig pä
fingrarna ? afbröt honom Kurfursten, Svenskarne borde,
till-lade han, i tid draga sig från Tysklaijd; annars ville ban
hjelpa dem på vägen." "Annorlunda lät det, sparade Banér,
när Svenskarne först kommo öfver till Tyskland; beklagligt
vore, att sakerna gått så långt. Kon. Gustaf hade ej förtjent
eu sådan tack." Kurfursten slöt samtalet med alt lofva, det
Svenskarne ej skulle bli ohelönta, att han skulle sörja for alt
de fingo qvarter. Då detta ej hölls, nödgades Banér låta
Lii-neburgska och Hessiska tropparna täga hera, hvartill kom, att
ban för deras underhåll saknade lifsmedel. Sedan blef det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
