Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bellman, Carl Michael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
B b i« t B a x, Carl Michael.
delta ur sigte, begriper icke Bellmans genius ocb är alldeles
obefogad till dess domare. Man läse t. ex. "Baggensgatan"
(N:o Jiü af Fr, Sånger); ocb om man ej är sjelfva trögheten,
skall man väl afficieras af den lifliga naturmålningen: men man
sjunge detta burleska stycke, eller bore det sjungas; ocb
jnan skall förvånas öfver den hemliga trollmagt, som äfven ur
cn så grofsinulig natur kan framlocka ett tjusande inre, cn
poetisk lättsinnighet. Den fullkomligt subjcct-objeetiva
ironien i N:o 4ä af samma Sånger: "Om ödet mig skull’ skicka"
m. m., röjer sig ock starkast i melodien. I allmänhet är
denna att anse såsom själen i Bellmans konst ocb orden såsom
kroppen. Detta förhållande inträffar äfven der, hvarest
poemerna, såsom blott skaldestycken, äro för sig fulländade, t. ex.
i den Fredmanska Episteln: "Vår Ulla låg i sängen ocb sof,"
eller i "Fiskafanget" ("Opp Amaryllis! Vakna, rein lilla!),
el-cller det straxt derpå följande "Aftonqvädet" (N:o 5i ocb 52
af Fr. Sauger). Det sista må öfvertyga dessa fåkunnighetens
skötbarn, som vid benämningen Dryckosskald fästa en låg
ocb kanske liderlig bemärkelse, att Bellmans inbillningskraft
var det mångstämmigaste strängspel, oeh i djupet af hans
väsende låg en resonansbotten för alla möjliga toner."
Denna af annan hand tecknade charakteristik, som i
synnerhet afser Fredmans Epistlar och finger samt flera likartade
dikter, gäller dock äfven till en del om Bellmans
Baeehi-Fester ocb Parentationer, i hvilka, ehuru affattade i dramatisk
form, det lyriska elementet är öfvervägande. I denna
baecha-naliska, elegiskt-humoristiska diktningsart är bon alldeles
ensam och oupphinnelig. Man bar velat se i några stycken af
Lucidor ocb Runius en skymt deraf, att det kan medgifvas, att
ett och annat bland Bellmans snillefoster torde lämpa sig till
en sådan jemförelse; men betraktar man Bellmans konst i det
bela ocb bans egentliga mästerstycken i synnerhet, så kan
ingen jemförelse komma i fråga.
Under sin sista lefnadsperiod har Bellman visserligen
lemnat åtskilliga dikter, jemförliga med hans. bättre under den
föregående, men likväl mera sparsamt. Hans
produetionsförmå-ga synes under denna tid dels i aftagande, dels riglad på
andra föremål. Från denna tid äro flera Divertissementer, som
ådagalägga, att ban ieke var född till Dramatisk Skald och att
han på deuna väg knappt kunnat hinna längre än i ett af
sina äldsta arbeten: "Det lyckliga Skeppsbrottet;" äfvensom en
stor mängd af tillfällighetsverser, ai hvilka ll«ia äro ypperli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
