Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bellman, Carl Michael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B c t l m a n, Carl Michael.
7t
ga, många af föga värde. Mera uppmärksamhet förtjena hans
Betraktelser öfver Söndags-Evangelierna eller "Zions Högtid;"
vacker är betraktelsen på Palm-Söndagen och några andra;
här och der igenkänner man Bellmans målande snille, ehuru icke
alltid till fromma för den andakt, som genom dessa verser skulle
väckas oeh lifvas. — Ilafis öfversättning af "Gellerts Fabler"
visar, att han, både såsom öfversättare i allmänhet och af
detta verk i synnerhet, gått utom sin egentliga krets.
Bellman har äfven någon gång inom slutna sällskap
uppträdt såsom skådespelare, och vunnit stort bifull. En af hans
favoritroler var Marktschreyarens i "Tillfället gör tjufven."
Skaldens sista lefnadsår fördystradcs genom flera
omständigheter. Många förhållanden förändrades genom K. Gustaf
HI:s död. Bellman erfor det snart; hans poem: "Konungens
Böd och Minne emottogs af Hertigen Förmyndaren med mycken
köld; upplagan lärer till det mesta blifvit indragen eller
förvandlad tül maculatur; det är åtminstone nu sällsynt. Ilau
fann sig bedragen på vänner, hvilka han ansett pålitliga: ett
bittert rön för ett redligt hjerta! Helsan försvagades, lungsot
tillstötte, och ban förtärdes småningom, till dess ban, efter
en uppbygglig dödsberedelse, afsomnade.
Bellman har sjelf tecknat sig sålunda: "Jag är en herre
af mycket liten djupsinnighet, och frågar ej efter, om solen
går eller jorden axlar sig. Hvad jag kan bedyra, är: att jag
vill ingen varelse i naturen ondt; älskar oändligen en ädel
man och med oupphörlig låga fruntimmer samt små beskedliga
barn; äter, efter appetit, litet oeh godt, — Söndagen
hvit-kål, Thorsdagen ärter, Lördagen strömming." — Hans
charakter var trofast, frum, glädtig, älskvärd. Alla tjente ban, alla
gaf han med sig. Ofta hjelpte han behöfvande med
ansökningar på vers eller prosa, då ban ej kunde göra det på
annat sätt. Han var en af de få, som uthärdade Lidners
besynnerligheter och intill sista stunden förblef hans vän; några
dagar efter dennes död infann han sig hos den fattiga eukan
med 50 Rd. och sade: "Se här, detta har jag sjungit ihop åt
dig!" — Nöjd med litet af det jordiska, nedslogs lj.au ej af
näringsomsorger. Under sina sista lefnadsår ägde ban sällan
mer an en råck. Någon gäng bände det, alt en vän, som ban
besökte, fann hans skor i mindre brukbart skick, utbytte dem
mot ett par tofflor och behöll skalden i sitt hus, till dess
ban, med bättre förvarade fötter, kuude åter begifva sig ut.
En gång, vid ett möte på gatan, yttrade K. Gustaf någon
förundran, alt Bellinau var så illa klädd; och han svarade; "Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
