Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergen, Carl von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
1$ g r g u n, Carl vori.
förekommit ett oeli annat, hvaraf de omkringboende grannar
(!) fatt tillfälle alt taga sig förargelse." Den åldrige
Häradsprosten hade pä många år ingen visitation hållit, v. Bergen,
som tyckte denna extra undersökning obefogad, då ingen
offentlig anklagelse skett, mente alt allmän visitation borde i
häradet förelagas, enligt antaget Iiruk, oeh icke ensamt hos
honom. I ett enskilt href till sin förmente vän Huliii
framhöll ban med starka ullryck DomCapitlets förmenta orättvisa.
Hulin insände brefvet till Consistorium. Följden blef v.
Bergens inkallande. Han undfick föreställningar, had om
förlåtelse och återvände hem, — utan att blifva underrättad oin den
nya anklagelse, som redan väntade honom.
Det var nnder den vördnadsvärde Biskop Papke detta
skedde. Hade lians lifstid blifvit längre, så hade saken
troligen stadnat. Men dä denne följande året dog och Benzelius
blef Biskop, uppblossade åter odiuin Theologiciim. Den 17
Maj 1740 afgick från DomCapitlet bref till Landsh.Euibetet i
Malmö, af innehåll att "alldenstund v. Bergen åtskilliga
oor-dentlighcler i Lära och Kyrkodisciplin ännu föröfvade, någon
offentlig åklagare måtte förordnas, att honom vid laga
Domstol derföre åtala", hvilket ock skedde. Urtima Ting utsättes
till den 22 Sept. och Landsfiskal Borgström förordnades till
å-klagarc. Emedlertid blef Prostvisitationen i häradet påbuden,
och Prosten Sinius, en grånad fiende till den i orten
uppblomstrande innerligare religiositeten, ankom d. 2D Juli till
Frilleslad, biträdd af v. Bergens ovänner, Pastorcrne Corvin i
Bärlöf och Otterströin i Ottarp. Efter ett häftigt forhör,
dervid sa väl v. Bergen visade en förundransvärd fasthet soin i
synnerhet församlingen en enfaldig, men varm frimodighet alt
vidblifva den bekännelse, de af Själasörjaren lärt, insände den
förbittrade Sinius till DomCapitlet elt visitations-protocoll,
öfver hvars vrånghet, jemnfördt med åhörarnes enfaldigt sköna
af en högre anda bestrålade vittnesmål, man känner sig
frestad till djup harm. v. Bergen måste åter in för
Consistorium, denna gång "säsom den der hyste och förfäktade
åtskilliga mot vår rena Evang. lära stridande villomeningar." Sedan
hans vederdelomäns, de adjungerade 2:nc pastorcrnes,
vittnesmål blifvit gilladt, men (komministern Benzcri, som dermed
icke öfverensstämde, undcrkändt, och Stud. Hofgård utan att
böras beniförlofvad, oaktadt alla vid RådslugcRätt svurit [-vill-nesed,}-] {+vill-
nesed,}+} blef v. Bergen förhörd. Manligt svarade han för sig;
äfven det, som lian enligt Symboliska böckerna visade vara
1’ätt lärdt, lofvade kan pä befallning återtaga; ban hade un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
