Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bergius, Nicolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Bergius, Nicolaus.
rat detta stöd oeh tvänne år derefter äfven sin Mor, hade han
föga hopp nit kunna fortsätta sina studier. Utsigterna klarnade
dock, sedan han kommit till Upsala. Genom Petri
Rudbec-kii, Mart. Bruniicri, Sam. Skunks, Pct. Holms och Er.
Ben-zelii den äldres bevågenhet erhöll han ett Kongl, stipendium,
hvarmed ban tillbragte fem år i de förnämsta Europeiska
länder. Han återkom 1086 till fäderneslandet och blef följande
året anställd vid den då inrättade Fransyska Lutherska
Församlingen i Stockholm.
Af Lutherska bekännelsen funnos dS troligen icke i
hufvudstaden så många Fransmän, att de kunde utgöra en
särskild församling. Flera Beformerta hade deremot ifrån
Frankrike tagit sin tillflykt till Sverige, och att införlifva dem med
Svenska kyrkan synes hafva varit det hufvudsakliga syftet vid
denna nya Församlings inrättande. 1087 d. 10 Dec., då
Bergius , inkallad inför Stockholms Stads Gonsistorium,
tillspordes, huru det gick till i den nya Fransyska Församlingen,
svarade han, "att mest af våre egne äro de som än hafva gått
dit, men ganska få af de främmande, hvilket dels lärer
komma deraf, att de kanske intet finna en alldeles förnöjelse hos
honom uti språket, hvilket han icke är så väl mägtig som
deras andra ocb egna,’ dem de här hafva, dels ock synes det
vara en omöjlig ting att något kunna hos dem uträtta, så
länge de förehafva sin egen fria gudstjenst och sammankomst;"
och d. 22 Dee. yttrades, "att de främmande lära intet gå dit,
så länge de hafva sin egen fria commoditetoch att "deras
Dominus rest på landet till De Geer."
Under sådana förhållanden kunde den Fransyska
Församlingen ej vara särdeles talrik. Härtill koin snart en olycklig
omständighet, som för en tid hämmade Bergii verksamhet. En
sjukdom, sannolikt under en längre tid åsamkad genom trägna
studier och genom den nedslående känslan af fruktlösa
bemödanden för församlingen, öfverfoll honom med en innerlig
ångest och oro. En dag (i Nov. 1088) kom han in till
Grefvinnan von Dohna, som bodde i Wrangelska huset, der äfven
Bergius hade sin kyrka och sina boställsrum, och klagade
bit-terligen, att ban fann sig icke hafva gjort sin skyldighet
hvarken emot Gud eller sin Församling, att ban icke kunde rätt
hålla Kyrko-Ordningen, med mera dylikt. Grefvinnan, i hvars
hus han mycket hade umgåtts och var väl liden, tog till hjelp
sin Brorsdotter Fröken Christiana Juliana Oxenstjerna, ett
fruntimmer af ovanlig bildning och mycken beläsenhet i Skriften,
för alt "tala honom det ur hufvudet;" Fröken hade den fore-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
