Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bergius, Nicolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Bergius, Nicolaus.
deltagande svar, sedermera förklarade, alt han sjelf gerna
ville komma upp lill begrafningen, om ban kunde, ucli
yttrade, "att han ej fann nödigt, det man sig skulle biuda vid en
eller annans ogrundade meningar, hvilka mera smak eller lukt
föra af en oskälig, hatlik ifver, den ock efter eller med
döden icke vill ända taga, än som sjelfva billigheten, lill
efterfölja gammalt, välgrundadt hedersbruk, hvartill oskrymtad
kärlek, ärbarbeten och naturliga pligten skyldigt oss
drifver." — En af hennes slägtingar ville äfven hindra
hennes nedsättande i Föräldrarnes graf; men Pastor afvisade delta
försök med den förklaring, att ingen hade större rätt att ligga
i Fadrens graf än Dottren, och att Christiana Oxenstjerna
hade en dubbel rätt dertill, emedan hon var den enda, som,
liär grafven var fölfallen, ville bekosta dess iståndsättande.
Den sista tjensten bevisades henne i enlighet med både
hennes höga börd och hennes fromma tänkesätt. Tvänne
Gref-viunor Oxenstjerna, en Fröken Banér och andra förnäma
drogo försorg oui hennes svepning och lade henne med egna
händer i kistan; Prester buro henne till grafven. Jordfästningen
skedde i Storkyrkan d. 25 Juni 1701.
Tre år derefter, då Bergius fann, att förtalet ännu icke
hade tysluat, utgaf lian sin Makas lefveruesbeskrifuing. Den
förtjenar att läsas i sin helhet. Den är dock nu mera
sällsynt; men är till sitt hufvudsakliga innehåll, äfven med några
tillägg, upptagen i det "Minne af Christiana Juliana
Oxenstjerna," sora nyligen blifvit utgifvet.
Vi återvända till Bergius, och meddela först några
underrättelser ur Stockholms Stads Consistorii Protokoll.
1091 d. 16 Sept. Alexander Boett, som öfvergått ifrån
Reformerta till Lutherska läran, hade aflidit. Bergius
fråga-de, om sången vid begrafningen skulle ske på Svenska eller
Fransyska, och yttrade, alt "ban lärer i predikan ej kunna
undgå att remonslrera de Befonneradc deras Religions
falskhet, hvilket icke lärer vara mångom till behag." Svarades:
"att Sången bör ske på Svenska, men hvad det sednare
vidkommer, så varnar Consistorium honom, att ban ingaluuda
med hårda ord rörer och tangerar de reformerade i deras
religion, utan dermed varsamligen omgår, vetandes hvad i
Kyr-ko-Ordningen honom och alla andra föreskrifvit står, de der
lefva under Kongl. Maj:ts skydd och skärm, samt att ban
intet godt dermed lärer uträtta, ulan allenast förbittra
geuiu-terna."’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
