Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bergius, Nicolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B e n r, i k s , AIi co lans.
cn christ, skall det vara mig sä mycket kärare, som jag
(inskar, J mätte samka era barn skatter, som rost ocb mal inte
kunna förtära, ocb alt vi en gång måtte mötas, der en Grof
N. ocli Magister Bergius lika mycket lära gälla."
Då de bägge Makarnes lefnad lämpligen kan tecknas
gemensamt, vill man tillägga några ord om Christiana Juliana
Oxenstjerna. Hon var dotter af BiksBädet och RiksMarskalken
Grefve Gabr. Galmson Oxenstjerna och Marca Christiana *),
Grefvinna till Löwenstein och Scbarfcneck. Hon var född pä
Stockholms Slott d. 25 Sept. 1601, förlorade vid elfva års
ålder sin Mor, då hon fann en tillflykt hos sin Faster,
Grefvinnan Anna von Dohna, född Oxenstjerna, och måste det
följande året sörja sin Fars frånfälle.
Efter sitt giftermål afhöll hon sig ifrån de anhöriga, "om
hvilka hon visste, att hennes närvaro dem skulle mera
bedröfva, än hon sig åt dem hugna; men med de andra, som
läto sig behaga Guds skickelse, höll hon cn förtrogen
vänskap, och corresponderade ined dem så väl sedan som förr."
En och annan af dem, som hade förlrulit hennes förbindelse
med Bergius, ansåg icke under sin värdighet att anlita henne
i nödens stund; det skedde icke förgäfves. Hennes
återstående dagar förflöto stilla och obemärkt: under utöfning af
christ-liga och husliga dygder. Huld som maka, var hon vänlig
mot alla och välgörande emot de nödlidande. Sin Mans
systerbarn, som voro fader- och moderlösa, upptog hon och
vårdade med moderlig omsorg; flera andra fattiga barn
beredde hon tillfälle till undervisning. Sin qvarlåtenskap
testamenterade hon till sin Man. Efter en barnsbörd anfallen af
slag, som förtog henne målet, afled hon i Stockholm d. 27
Fehr. 1701. Hennes tre första Barn hade i sin späda ålder
före henne afsomnat, och det fjerde följde henne snart efter.
Några af hennes anförvandter önskade, att hon måtte i
stillhet begrafvas, ocli läto föreställa Bergius, "att ban, som
all den tiden han varit ined henhe allierad, intet gjort dem
till viljes, nu hade tillfälle dem med en sådan begrafning alt
obligera." Han stod doek fast i sitt beslut att visa sin hulda
maka en tillbörlig beder genom den sista äretjensten, och
styrktes i denna föresats genom hennes då ende lefvande
Broder, Kammarherren Grefve Gabriel Oxenstjerna, som på
tillkännagifvandet af hennes död hade lemnat ett vänligt och
*) Icke Maria Christiana eller Maria Christina, såsom hon
stundom blifvit kallad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
