Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bergius, Nicolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 Bergius, Nicolaus.
de touche de la Religion Apostolique Lulhcrienne et
Papisti-que Romaiuc," hvilken skrift han säger sig hafva öfversatt till
gagn for ungdomen, som vill begifva sig på resor, for alt
varna dem for alla främmande religioner. Hans förhållande
torde härigenom, om ieke försvaras, åtminstone förklaras.
Ibland Bergii egna skrifter är hans "Excrcilatio Ilist.
Theol. de Slalu Eeclesiæ et Religionis Museoviticæ" den
förnämsta. Ibland hans öfversättningar har ingen väckt mera
uppmärksamhet än "Vällustens Tvenne Blåsbälgar, nemligen
den höga Fontangen och de blotta Brösten." Tiden må
ursäkta ämnet, såsom Wieselgren yttrat; behandlingssättet är
verkligen bättre än inan af titeln skulle vänta sig.
Visserligen saknas icke osmakligheler; men stundom träffar man rätt
vackra tankar, t, ex. i denna apostroph till qvinnorna: "Anser
eder skönhet såsom den Allvise Mästarens mästerstycke . . . J
hafven utan gensagu, ibland alle dejlige jordiske ting, rätt
till det gyllene äpplet, den J ock njuten oförkränkt; hvi
sö-ken J då, de sköns te lifhafvande creatur, någon tillsats till
eder fägring hos de lillösc matkar och af deras spinneväf?
Solen begår sig ulan flor, månen utan fonlangc, i thy de sig
åt siu medskapade fägring nöja. Äro de icke väl nog klädde
uti det ljus, som dem pryder och tillika helgar?" —
Stundom träffar man äfven qvicka drag, t. ex.: "Man kunde om
edra hufvuden väl säga hvad Plinius skrifver 0111 liljorna, alt
de cn svag sljelk hafva, hvilken deras tyngds hufvud icke väl
förmår bära," Vignetten föreställer en alaniodisk herre och
dam, der fontangen äfven är satt på cn dödskalle dem
emellan och en djefvul griper dem båda.
Bergius var närvarande i Stockholms Consistorium senast
d. 16 Januari 1701. lians Frus sjukdom, död och begrafning
hämmade någon tid hans verksamhet, till dess ban tillträdde
sin befattning i Ingermanland. Der funnos redan dä många
Ryssar, hvilket bevekte honom alt lära sig deras språk. Inom
kort flyttades han till Lifland, besökte 1704 Upsala, att
af-lägga prof för den Theologiska Graden, utgaf s. å. i Augusti
en Beskrifning af sin Frus Lefverneslopp, oeh då han
följande vintreu emot sin vilja måste uppehålla sig i Stockholm,
utarbetade ban en fortsättning af sin Theologiska
Gradual-dissertation.
Bergius förstod flera främmande språk, utom de lärda,
nemligen: Fransyska, ltalieuska, Engelska, Tyska, Holland-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
