Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bergius, Nicolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Bergius, Nicolaus.
dcnslund M. Bergius svarade, att ehvad man dervid gör, sa
illudera dock de främmande oss dermed, att fast än de till
cn tid låta uppfostra barnen i vår lära, dock när de äldre
blifva, sända de dem på utländska orter. Alltså gaf
Archie-piscopus bonom detta svar, att Consistorium kan det intet
böta, utan böga Öfverheten måste sådant förekomma. Uppå
allt delta kunde M. Bergius icke annat än sjelf tillslå alt
Consistorium gjort honom all möjlig handräckning till att anlägga
cn Fransösk församling, så att inan ej mera kunnat göra;
hvaremot Hr Præses försäkrade honom, att Consistorium skulle
ön ytterligare anlägga all flit, men beklagade derjemte att
verket är af den svårhet, att det cum granö salis vill
handteras."
"Sist begärtc M. Bergius att do fatliga Fransoser, som
till vår religion omvände äro, måtte njuta en interccssion hos
Kongl. Maj:t att bekomma något underhåld, hjelp eller
frihet; mon Archiepiscopus svarade, att det samma är ett
grann-laga verk, ty somlige af dem, som vår religion antaga, göra
det allenast de lucrando pane oeh äro intet annat än
landlöparc, men somlige åter kunna föda sig med handtverk;
dock är christeligit alt göra härvid hvad man kan."
För öfrigt vittna Protokollerna, att Bergius med ifver
arbetat på inrättandet af en Skola för Fransyska
Församlingen; alt flera personer, af honom undervisade, öfvergått ifrån
Reformerta till Lutherska bekännelsen, och att ban ej sällan
på Consislorii vägnar censurerat ingifna skrifter.
Bergius var sjelf en arbetsam författare. Äfven de
skrifter , hvilka ban öfversatt öller å nyo utgifvit, innehålla
mestadels något af hans egen hand. Gadebusch har anmärkt,
alt ban ofta ifrat emot främmande trosbekännelser och ulan
omsvep sagt, att i Sverige ingen annan Religion än den
Evangeliska kunde tålas. Consistorii här meddelade Protokoller
intyga, att ban stundom nitälskat mindre visliga; men denna
öfverdrift tillhörde mera hans tid än vår, som finner behag i
den motsatta ytterligheten; ban ansåg sig måhända dertill
synnerligen förpligtad, såsom själasörjare för mindre renläriga,
hvilka han borde söka att införlifva med den Svenska
kyrkan. Det är äfven sannolikt, all ban sjolf, före och under
sin långa sjukdom, haft att uthärda cn svår inre strid, och
när han omsider vunnit cn fast öfvertygelse, stod ban
orubblig på den punkt ban hade intagit, utan att vilja vika cii
hårsmån. Nugot sådant kan man sluta af det lilla som är
bekant ur hans inre lif och af företalet till "Liufuillible Pierre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
