Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergklint, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18ß
ß E R G K i I il I , Olof.
erhöll 1781 Konungens tillåtelse att söka och med sitt
Lecto-rat förena något närbeläget, ledigthlifvande Consistorielt
Pastorat. Sedan tvenne försök på den vägen varit fruktlösa och
ban äfven förgäfves anmält sig till Simtuna Regala Pastorat
i Ärkestiftet, befordrades ban omsider till en lägenhet i ett
främmande och aflägset Stift Icke blott hans Afskedstal till
Ungdomen i Westerås, utan äfven hans lefnad, var en
utläggning af Virgilii:
Disce, puer, virlutem me verutnque latorem:
Fortunam ex aliis.
Såsom Lärare gagnade ban ungdomen och förvärfvade dess
karlek. Såsom Kyrkoherde vidmagthöll ban en god ordning,
upprättade åter de förfallna Skolhusen och vidtog förbättrade
anstalter till de fattigas underhållande.
En af Bergklints vänner, Professorn Doct. Er. Mich. Fant,
bar om honom yttrat sig:, "Infelix sæpcnumero salulari
merc-batur, tum ob vehementem, <juo amicos amplcctehatur,
affe-cluin, qui ex illorum falks sua metiebatur; tum ob
vacillan-lcm diu fortunam resque, quæ non semper optime
coliære-baut, domesticas. Etiain in eo, quod ultiuiis vitæ annis
at-cjue post mortem oblivioni fuerit traditus, nec ullum invenerit,
cjui operum illius colligendi lahorcm’ in se sumerc voluerit."
(Obs de Poesi Suecana Recentiori <8o8.)
Sannt är, att Bcrgklint såsom författare icke förtjenar
den glömska, till kvilkeu ban synes blifvit dömd. Få torde
nu mera känna hans skrifter, och det synes tvifvelaktigt, om
hans egentliga förtjenster någonsin blifvit tillbörligt aktade.
Många hafva i Anmärkningarna till Leopolds Virginia sett
anförd Bergklints vers:
"Nej, räds ej, storö DrottJ ntt se eti gratulant;
men få torde hafva läst den Ode, till BiksRådct Grefve A. J.
von Höpken *), ur hvilken den är hämtad. Mest berömd är
Bergklints Ode öfver Motgång**):
"Hur länga skall stormen dä räcka?" ro. m.
Ibland hans öfriga skaldestycken kan företrädet svårligen nekas
lians Elegi, "Den Blinde," som slutas:
*) Nya Lärda Tldh. J 774 s. 3; Saml. af Svènska
Vitterhetsstyc-ken. i D. Stockh. 178g, 8:0. **) Gütheborgs Hvad Nytt,’
17 74; Svenska Parnassen 1784, s. 1 (J3; slulfigcn öfversedd och
förbättrad i Saml. i Sv. Vitlerhetsstycken I D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
