Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergklint, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B E n G K i. i IN T, Olof.
187
"livad kan jag mer emot et) evig tid,
Som äger ingen sol, gon) känner ingen frid ?
Mig ögnablick på ögnablick förföljer,
Ej likt eu flod, hvars våg den andra sköljer
Och eqvalar bort, man vet ej hur;
Nej, likt det dropp , som stenen fräter.
Min puls, inttt visarlüsa ur
Långt mindre detta lif, Sn lifvets plågor mäter,
Der jag i ledsnans vattufall
Bär upp livar enda »tö» af tidens grymma sralk
O bubbla, mer än hopp, som ensam ej vill fly!
Du djerft mig äfven nu med helsolöften bry,
Då verld och läkdom mig förlåter.
Ack, himmel! Är det sannt? Jag tior, det ljusnar äter!
Om sådan uåd Sr till, oin yrslen ej bedrar,
Om du for detta kräk ännn en godhet har,
Mitt hjertas öfverflöd till morgondagen spar,
Alt jag din gudaskänk ej straxt i fröjd föi-grälcr."
Men ehuru Bergklints poemer, äfven de , som nu mera
torde finnas mindre läsbara, med rätta kunna räknas till de
bästa pä hans tid, hade ban dock som skald flera lyckliga
medtäflare och blef snart öfverträffad. Deremot torde man
tryggt kunna pästä, att ban såsom Konstdomare och
Granskare af vittra arbeten lemnade alla sina föregångare långt eflcr
sig. lian ådagalade det redan i sitt "Tal om Skaldekonsten,"
der ban ibland annat yttrar:
"Skalderna hafva ingen annan väg till sin konst, än all
annor vitterhets idkare. Dock blifver det likafullt sanning, att
denna idrott hyser i sig något gudomeligit: en höghet, som
hon äger gemensam ined nästan alfa Vetenskaper. Det är cn
angenäm förtjusning, som uppkommer hos en uppmärksam
å-skadarc af det menskliga förståndet, som märker, att,
oaktadt de trånga gränsor, som inskränka vår insigt, så
uppsträ-lar dock stundom något högt i våra tankar, och vi tyckas
likasom se något uppvälla af ådrorna i den källan, som flyter
af idel sanningar. Ulan tvifvel lärer Allvishetcn med en sådan
stråle af sitt ljus velat uppelda vår åtrå efter det tillståndet,
då vi skole med öpna ögon få sträcka vår syn så långt den
kan in i de klara och oändeliga vetenskapsrymdcr."
— — "Hon (Skaldekonsten) tjenar viil icke att plöja
åker, föra krig eller bygga slott med, som fahcln berättar om
Auiphions sång; men hon är dock icke förgäfves af Skaparen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
