Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergman, Torbern Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resor och ett ymnigt bruk af helsovatten blott för en tid stillas.
Under en lustresa 1781, då han skulle stiga i en båt,
kantrade densamma, och han föll i vattnet; skrämseln och kylan
verkade på honom starkt, och förorsakade efter några dagar
hemorrhoidernas våldsamma utbrott genom lungorna. En
häftig blodspottning öfverföll honom vid Loka 1782, då han
under en lustresa hade nyttjat en häst, som bar tungt; men vid
Medevi blef hans tillstånd så förbättradt, att han om hösten
kunde åter sysselsätta sig med föreläsningar och experimenter.
Våren 1784 voro hans krafter i ett synbart aftagande.
Ansigtet bleknade, äfven en sakta gång blef besvärlig och
läkemedlen gjorde föga verkan. Nu längtade han att komma till
Medevi tidigare än de förra åren: besökte först Stockholm,
der han efter några dagars hvila besåg de smältningsförsök
med eldsluft, som tvänne af hans lärjungar, Geijer och
Schwartz, då hade för händer: emottog, före sin afresa, den
medalj, som Finska Nationen i Upsala till hans ära låtit
prägla, och anlände till helsobrunnen, der han befriades från
alla krämpor genom döden. Hela det talrika och lysande
Brunns-Sällskapet beledsagade hans stoft till sitt hvilorum i V.
Nykyrka, der Kammarherren Odencrantz sedermera lät
uppmura grafven och sätta en minnesvård, efter RiksRådet Grefve
C. F. Scheffers ritning.
Att Bergman, oaktadt sin sjuklighet, kunnat uträtta så
mycket, äfven såsom författare, måste väcka förundran. Hans
lefnadssätt var dock regelbundet: han aktade tiden väl: han
arbetade med drift. Så snart han satt något på papperet, var
det straxt färdigt att lemnas till trycket. Sina många arbeten
fullkomnade han utan stojande bemödande, och det syntes,
likasom han intet särdeles haft att bestyra. Emellanåt gick
han ut i sin trädgård, eller till sina bin, eller till sina foglar,
af hvilka han de sednare åren uppfödde ett stort antal.
Under det han skref, satt han sällan eller aldrig, lade endast
papperet på en bok och skref likväl en vacker och redig stil,
under det han gick eller stundom hvilade det ena knäet på
en stol. Han underhöll en vidsträckt brefvexling med lärda
inom och utom fäderneslandet.
Bergman läste och pröfvade Guds ord: det var hans
ledstjerna. I den offentliga gudstjensten deltog han trägnare än
hans sjuklighet syntes tillåta, och när detta ej kunde ske,
uppbyggde han sig hemma genom läsning af religiösa skrifter. —
En upprigtig höflighet gjorde hans umgänge lätt och
intagande. Alla förekom han med en sällsynt villighet att lämpa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
