Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bexell, Carl Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Rex n i., Carl Emanuel.
olikhet, lian hade fuga gagn af hvad han förut lärt, och i
utanlexor»a, som var tidens hufvudsak, stod han långt efter
sina jemnåriga. I bredd med en viss skygghet för
umgäuges-lifvet samt fallenhet för en contemplatir ensligliet, utbildade
sig mer och mer beslutet att öfvergifva studierna samt återgå
till naturlifvets enfald och oberoende. Han hade erhållit en
liten hcmmanslott i arf efter siu fader, och ban föreställde
sig cn indragen, afsömlrad och sjelfständig lefnad pä denna
jordtorfva såsoin sin framtids Arkadien. Han gjorde sin mor
och sina bröder förtroende af sitt beslut, och tankarne voro
visserligen delade; inen ingen ville hafva skulden för lians
möjliga missbelåtenhet i framtiden, och följakteligcn blef hans
egen tanka den rådande. Som han redan hade nog fasthet
att icke vilja någonting blott till hälften, så var han nästan i
ögonblicket af sitt beslut förvandlad till bonde. Han tillät sig
ej vidare att spisa eller bo tillsammans med sin moder och
sina syskon, han åt hos tjenstfolket, sof i drängstugan samt
arbetade frän morgon till qväll, utan att i ringaste afseende
begära någon considcration för Prostsonen. Hans kläder
blefvo omsydda efter ortens bondsed, ett par trädskor skyddade
fötterna för den i början ovana handens yxhugg, och en kort
kritpipa med liemväxt tobak utgjorde mellanstundernas
tidsfördrif. Hvad de närmaste anförvandterna antingen tillstyrkt
eller tillåtit, ville mellertid de fjermarc för ingen del tillstädja.
Äfven grannarne bland allmogen, som cn gång hört honom
messa Juldags-episteln utanför altarringen, trodde att sal.
Prostens skugga skulle sörja öfver sonens beslut, hvilket denne
och ännu mer hans moder hade mycket besvär att försvara
eller urskulda mot dagliga invändningar från alla häll.
Slutligen hemfördes gossen nästan med pock till en gammal moster
och hennes man, hvilka, efter att hafva utrönt hans framsteg
i räknekonsten, förskaffade honom plats såsom handelsbetjeut i
Götheborg, och hade han otvifvelaktigt blifvit ditförd, om
icke vägen legat förbi hemmet: ty der blef, enligt hemlig
öfverenskommelse med modren, så tillstäldt, att om morgonen,
då resan skulle fortsättas, gossen var försvunnen, och hans
Mentor, som hade beställt hästar för vägen, måste ensam
fullända resan. Nu lemnades han ostörd åt sitt älsklingsyrke ock
till större delen med egen hand inbergade han tvenne år å rad
grödan af en hemmanslott i Fållinge, Willstads Socken. Då
inträffade, att han af ett svårt huggsår i fotvristen måste en
längre tid hålla sig vid sängen, hvarunder cn af hans bröder,
som då var Gymnasist i Wexiö, öfvertalade honom att ickt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
