Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beylon, Johan François
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Beylon, Johan Francois.
det, der han ieke ägde någon röst, och de hemliga i sin mors
cabin ett, der han fick fälla sitt omdöme. Han säg Beylon»
inflytande i allt, insåg tidigt hans pålitlighet och redlighet,
skänkte lionom sitt förtroende och sökte vinna honom till vän.
De yngre Prinsarne hyllade sig till honom, då de önskade
någon grannlåt, någon frihet, eller alt undvika straff för något
begånget fel.
Äfven för Konungen var han oumbärlig. Ville denne
någon gång beklaga sig, då Drottningen allt för tungt låtit
honom känna sin öfverlägsenhet, så var det för Beylon; behöfde
han penningar, som visserligen jemt var fallet, sä måste
Beylon åstad att ncgociera. Med ett ord, det fanns ingen i
hofvet, Konung, Drottning, Prinsar, Ministrar, Rådgifvare,
Sup-plicanter, som icke i honom egde en föreningspunkt, ett stöd,
en vän; en man, hvilken både förstod, och ville och kunde
gagna den sak, han biträdde.
Man skulle tro att så mycket] inflytande kunnat göra
honom stolt. Men tvärtom. Han sökte intet embete, ingen titel,
ingen stjerna, han var och förblef samme anspråkslöse,
flärd-frie, vänfaste Beylon, som förr, lefde blott för andra, fann
sitt nöje blott i att tjena andra och reda de intrasslade
förhållanden som så ofta uppkommo. Han hade ingen fiende;
men afunden kunde naturligtvis ej underlåta att af hans
förtroliga umgänge vid hofvet draga hvarjehanda slutsatser.
O-partiske män försäkra dock, att han i hvarje hänseende var ren
som oskulden.
Beylons ställning var dock för honom sjelf mindre
angenäm , än mången annan skulle funnit den. Han var
Sehweit-zare, och Tells landsman. Ofta besvärades hans fria själ af
detta eviga tvång, då ban måste hela dagen vara Drottningens
sällskap, följa på alla hennes resor, bo med henne pä alla
kungsgårdar, äta alla mål vid hennes bord. Ibland anlolls
han af hemsjuka. Hans stillasittande lif grundlade sjukdom.
Likväl fortfor ban med sin Lccteursbefattning.
Ehuru han kunde tillskrifva Drottningens nåd sin
uppkomst och sitt anseende, kunde hans Schweitziska lynne icke
förmås att smickra. Hans tal var ren, öppen och förståndig
sanning, och denna, ehuru i vördnadsfull ton, stundom rätt
allvarsam. Likväl förlorade den annars häftiga och ombytliga
Lovisa Ulrica aldrig aktning, aldrig förtroende, aldrig
vänskap för honom, och detta länder henne lika mycket till
beröm, som honom till ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
