- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 2. Baazius-Brag /
246

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Bjelke, Hogenskild

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

B j e i, k e , Tlogenbkild.

göthland, Flera voro de intet. "Men de voro alle utvalde
instrumenter att uppröra och i hvarandra hissa ett land och rike.
Dessa lydde intet hvad man skref, foro fort att truga oeh
plåga allmogen, så att allt olidligt vardt, och outhlifvelig uppror
till att befrukta var," De förbigångne slöto sig till Hertigen,
som äfven vann E. Sparre, och den af Sigismund fastställda
Regeringsformen kullkastades. Hertigen skulle med Råds
råde styra riket efter dess lagar, Konungens ed och
arfföreningen innehåll. Då Carl ville hålla riksdag i Söderköping,
satte sig Riksens Råd deremot, och begärde af Konungen
förbud mot att resa dit såsom en laglig ursäkt för deras
frånvaro ; men då Sigismunds rådgifvare trogne sin grundsats att
underhålla split mellan Hertigen och Rådet, läto brefvet flera
veckor ligga obesvaradt, nödgades Rådsherrarne resa till
Riksdagen, der Hertigen bekläddes med full, konungslig makt
och der alla som ej ville göra ett med honom och Ständerna,
förklarades för Rikets oroliga och afsöndrade lemmar, hvilkas
välde man gemensamt skulle hjelpa till att förminska, ocb de
som afföllo, för upproriske och otrogne män oeh
fäderneslandets förderfvare. Då Rådet sedan ej ville samtycka till ett
krigståg mot Fleming i Finland, och för öfrigt sökte närma sig
Konungen, genom att vinna de hans sändebud, som hit till
riket inkommo, uppstod mellan Hertigen och Rådet en
söndring, som ökades, då Herrarne ej infunno sig vid Arboga
riksdag. Då en viss tid var dem förelagd, inom hvilken de skulle
biträda riksdagsbeslutet, kunde de sins emellan ej bli ense om
den landsort, der resningen mot Hertigen skulle börja; nu flydde
först E. Sparre och sedan Sten Banér och G. Posse, samt
omsider Th. Bjelke och G. Banér, de sistnämnde likväl ej förrän
de tillika med Hogenskild Bjelke uppsatt på Ulfåsa en skrift
till Ständerna, som då (1698) voro sammankallade i Upsala,
och uti denna förklarade de sig ej komma, "emedan de blifvit
kallade med hotelser och befallning om afhön. De kunde ej
ljuga på sig sjelfva; dock ville de ej skiljas från Ständerna.*’
Hogenskild hade både vid detta och föregående riksmöte i
Stockholm (1397) haft sin sjukdom till giltig förevändning att
bli hemma, då han var af benvärk alldeles oförmögen att röra
sig. — Under rättegången mot Rådsherrarne år 1600 vederlade
Ung. Bjelke alla mot honom framkastade beskyllningar,
hvarvid Hertigen utbrast: "J veten, gode Herrar och män, att den
gamle räfven vet besmycka sin sak. Men jag förhoppas, alt«!
ändå förskaffen mig rätt." Hvarpå följde oqvädcns ord, så att
Hr Hog. had hans Furstliga Nåde styra sitt sinne och försäk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:27:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/2/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free