Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bjelke, Thure Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bjelke, Thure Nilsson.
249
honom likväl alt jemte Erik Sparre afböja ett tilltänkt väld
emot en Luthersk kyrka i Danzig.
ßjelkes lefnadshistoria, särdeles efter K. Sigismunds
återresa från Sverige till Polen 1594, kan blott i en utförligare
framställning af Fäderneslandets häfder ses i sitt rätta
sammanhang, oeli är till en stor del inväfd i Gustaf Baners.
Bägge af höllo sig ifrån Riksdagarna i Arboga och Stockholm 1397,
och på kallelsen till Riksdagen i Upsala lo98 skrefvo de till
Ständerna, att "de icke kunde komma, emedan de blifvit
kallade med hotelser och befallning om afbön: de kunde likväl
icke ljuga på sig sjelfva: dock ville de icke skiljas ifrån
Ständerna." När de kort derefter utsågos till en beskickning, för
att hos Konungen rällfärdiga de under hans frånvaro vidtagna
åtgärder, flydde de öfver till Danmark och Polen. De
kommo tillbaka till fäderneslandet med Konungen samma år, och
sedan de blifvit åt Hertig Carl öfverlemnade, begagnades
deras gemensamma bref för att fälla dem båda.
Pä afrättsplatsen höll Bjelke ett långt tal om sin och de
andras oskuld; önskade fäderneslandet frid och rolighet,
inbördes sämja och vänskap samt all Guds välsignelse. Han
tackade Gud, som genom Evangelii tröst och samvetets lugn
gifvit hans hjerta kraft i denna stunden, och som beskärt
honom en dygdig maka, med hvilken han i tjuge är lefvat
tillsammans, utan att ett ord af osämja fallit dem emellan. Under
talet märktes icke den minsta förvirring i hans anlete, icke
den minsta darrning i hans röst. Han började sedermera
sjunga: Jag ropar till dig, o Herre Christi och hans
stämma hördes öfver alla andra under bela psalmen. Derpå
af-drog ban siua kläder, tog farväl af de qvarstående Herrarna ,
befallande hustru och barn i deras beskydd, lyfte sedan siua
ögon upp åt himmelen och sade: "Jag ser ett draget svärd
och ett sammanbundet ris öfver mitt arma fädernesland. Gud,
du som är nådig och barmherti^, slit riset sönder och stick
svärdet i skidona. Jag ser himmelen öppen och Christum
min Frälsare, Välsignad vare Du! Snart skall jag komma
till din salighet." — Derpå steg ban in på klädet, kastade
penningar åt mästermannen och sade: "Mach cs frisch!" Nu
framtog han en halsduk att binda för ögonen, men tycktes
hastigt besinna sig. Med ett saligt leende lade ban bort klädet,
sägande: "Nej! jag vill offra åt min Herre och Gud med ett
bart, rent och oskyldigt ansigte." Härvid föll ban på knä.
Mästermannen vände bouom mot solen, hvarpå Bjälke
blundade och ropade ju«d hög röst: "Herre Jesu Christe! i di-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
