Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bjelke, Thure Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jj j k l r t, Thure Johan.
21)7
pa lian svarade, alt Lan velat lätta sif t samvete, ocli att jag
skulle meddela honom Herrans Nattvard, om jag trodde mig
kunna göra det. Jag förehöll lionom härvid , att samvetet
förgäfves lättas genom en Lulf bekännelse: att Gud allenast
kan forlåta synden, ocL presten endast försäkra om
syndaförlåtelsen uppå tydliga tecken af ett rätt botfärdigt hjerta: att
man, som orden föllo, bör bära sanningen för sig, då man
vill nalkas Gud och söka hans barmhertighet. Jag
uppmuntrade lionom derföre att ej allenast hjertligen känna och ångra
sin grufliga missgärning, utan äfven, till bevis af upprigtig
förbättring, upptäcka sammanhanget, så mycket mer som man
befarade, det ännu många dolda skadliga verkningar kunde
ålcrslå af den gjorde anläggningen. Frih. Bjelke svarade, att
0:11 ban, genom sin delaktighet i denna anläggning, felat,
önskade ban, Gud ville förlåta honom det, såsom sina andra
fel. Innerligen bedröfvad, att hos honom röja så liten fasa
för ett brott af så svår beskaffenhet, sökte jag genom
ytterligare föreställningar föra honom till cn Ulligare erkänsla. Jag
visade derföre, att, enligt vår Cbristeliga Lära, den ban, på
tillfrågan, sade sig utan undantag bekänna, är, näst Gud,
ingenting heligare för clt menniskosamfund, än dess Öfverhet,
och i följd deraf ingen missgerning gröfre, än att, på hvad
siilt som helst, föra våld på en så dyr Person. Baronen
anmärkte härvid, att ban ej varit den, som skulle verkställa
gerningen; oeh att, för öfrigt, Bcligionen bjuder frihet; hvilket
åter gaf mig anledning att nämna, hvad art af frihet
Chri-stendoiuen yrkar. Baronen upprepade sitt förra yttrande, att,
om det vore ett fel, en villfarelse, så ångrade han det, som
ett annat fel. Jag föreställde, att ännu kunde ban visa
någon välvilja för det samfund ban så ömt sårat, oeh få hugna
sig af den nåd, som möter en verklig botlardighct, oin han,
så vidt hos honom stod, uppenbarade hvad ondt af deras
företagna tillställning möjligen vore att befara, samt huru det
borde motas. Häruppä svarade Baronen, att han icke säg
några vidare följder lor Staten af den gjorde anläggningen
möjliga, att de uti saken delaktige voro desarmerade, sedan
det i ögonblicket misslyckats, samt att han trodde sig kuiiua
försäkra detta på sitt samvete. Jag erinrade, att Baronen,
som låg här eländig och utan förmåga alt vidare verka, ej
kundo veta hvad någon medbrotlslig, som ännu till äfventyrs
ägde ledighet och styrka, torde förelaga och fullfölja plauen:
alt ban derföre borde ömma för sitt olyckliga fosterland, och,
till prof af sitt hjertas förändring, geuoiu bela sanningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
