Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bjelke, Thure Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
BjiiLiE, Thure Johan,
upptäckande, varna mot de återstående eländen, till hvilka
hans brott kunde hafva gifvit anledning. Baronen upprepade
innehållet af sitt förra svar, med tilläggning, alt jag ej
borde begära, det ban skulle vara gemen. Då jag högt had, att
Gud måtte förbarma sig öfver hans själ, instämde Baronen i
denna önskan. I öfrigt syntes mina böner oeh föreställningar
af aili, hvad Religionen har mest väckande och hevekligt, ej
kunna ändra Baronens tankar och sinnesbeskaffenhet. Baronen
yrkade ej att blifva hugnad med den Hel. Nattvarden, utom
den enda gången i början af värt samtal. Gud ser
menniskosjälen innerliga rörelser, oeh jag dristar cj bestämma hvad
Hans eviga barmhertighet kan i hemlighet verka till en
syndares frälsning; men Han ser äfven, att det är sant, att,
enligt de gruuder oss äro gifne alt dömma efler, mitt
menskliga öga saknade hos denne medchristcn det, som kunde gifva
mig mod alt, äfven med den bästa önskan, våga försäkra
honom om delaktighet i den nåd, hvarpå Sacramentct är en
pant och ett insegel. I den häftigaste strid imellan mitt
hjertas begär att kunna glädja en döende menuiska och känslan
af den lag jag borde följa i min förrättning, suckade jag
villrådig och bäfvande till min och alla menniskors Saliggörare
om styrka alt göra det rätt var. Mitt samvete tillät mig cj
att innan jag märkte bättre rörelser bos den ifrågavarande
personen, meddela honom Sacramentet. Jag tyckte mig ej
röja cn nädehungraude själ, utan en menniska, som med
naturlig sinnesstyrka öfverlemnar sig ät sitt öde, utan säker känsla
af brottsligheten af sin gerning. I hopp att hans lif kunde
förlängas, hvartill jag tyckte naturen genom sina frivilliga
verkningar gaf anledning, erböd jag mig alt skaffa läkare, det
Baronen efter någre invändningar tycktes bifalla; hvarföre jag
utgick.–Mitt förhållande i öfrigt, uti denna brydsamma
belägenhet, är inför Kongl. Regeringen i underdånighet
ådagalagdt. –Inför Hr Lagm. Lilliensparre hörde jag honom
icke erkänna kvad han för mig enskildt upptäckt, äfven som
ban icke heller för mig i andras närvaro kunde förmås att
upptäcka sin delaktighet i brottet. Efter allt hvad jag kunde
utröna, ägde Baronen i det längsta sin fulla sansning.
Magnus Lehnberg."
En af Ilofrättcns Ledamöter ansåg "Kyrkolagens
stadgande om hemligt .skriftermål hafva, i fråga om högmålsbrott,
tväggehanda afseende: I:o alt syndaren mätte blifva döljd,
när ogerningen ej hlifvit fullkomnad, och den, i fall
brottslingen ej kunnat förmås till angifvande, kan likafullt genom ti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
