- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 20. Wallqvist-Wingård /
61

(1835-1857) With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wasaslägten - 1. Namnet och vapnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wasaslägtek.

Cl

som" jemte det att likhet fanns med det äldre, skulle hunna
anses talande d. v. s. likna något, som da kallades Wasa
eller Slormvasc. Dylik ändring var således efter heraldikens
principer särdeles lyckligt verkställd. Sannolikt ville Gustaf
ock lagga en ny idé in vid vapenförändringen. Liljespiran
hade af liera bland ätten afbildats som spetsen af en
per-tucian eller bardisan. Med sädeskärfven, som ban gjorde
gul, synes ban velat ge sina konungsliga ättlingar en
erinring, tagen ur hans innersta hjerta, att högre vinnlägga sig
om fredens än krigets yrken, ehuru då kalfven var uppbunden
som en väse eller neck, passande till fyllnad af löpgrafvar,
hans hela råd var i bildskrift uttaladt: "Görer nödde krig,
onödde fred; men hotar grannen, slån till; våren Svenske."
Emellertid få vi för kortbetens skull kalla denna ätt Wasar,
ehuru vi böra veta, att det är en häfdeforskarnes terminus
technicus, som ingen af ätten begagnat, utom en ättliDg på
mödernet, Prins Gustaf, Hertig af Holstein-Gottorp, som
envisats att kalla sig Prins af JVasa, hvarmed ban nu ej
eos skrämmer de bönder i Skeptuna, som besitta den gamla
sätesgården Wasa eller borgrarne i den fiuska staden Wasa
eller riddarne af Wasa-orden.

Som Wasa-vapnet ännu genom adoption är qvar i
svenska vapnets hjertsköld, synes en utredning af dess historia
ej kunna anses oförtjent. Obehöflig ha våra häfdaforskare
ej gjort den.

Den första af ätten kallar man Ingemund Thydiskæ
eller Teutonicus, hvars son Nils kallas af andra Thydiskæ.
Personernas namn synas ej i historien, men det anträffade
vedernamnet och ättens sednare vapen synas utmärka, att
stamfadren, kallad Thydiske, varit de militia Christi
Theu-tonicorum eller ock en medlem i Tyska Hanseförbundet t.
ex. Teutonicorum in Gotlandia. Att Tyskarne vinnlade sig
i dessa tider att få svenska ynglingar in i sin ordeu, visa
diplomer i Napierskis Corpus Diplom. Livoo. År 1429
upprepade den lifländska Ordensmästaren sin bön hos
llärmä-staren af Prenssen, att få upptaga några svenska Ritter und
Knechte Sohne i Orden och deraf inrätta ett commanderi i
Sverige. Och redan 1454 kunde Ordensmästaren sända en
Commendeur (Komthur) från Sverige till Härmästare. Kunde
inom fem £r ett commanderi inrättas i Sverige i första hälften

Konungarnes Konung antogs ha hållit i band, då ban tfirueliröntes
och bekläddes med purpurmanteln, men alt den Arundo, som först
»’tecknat», s£ imåoingom blifvit ett litium.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:31:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/20/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free