Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegesack, Ernst von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vebesack, Ernst von.
lif
"Var förlust i denna strid, var den största vt lidit på
en enda bataljdag under hela detta krig. General V:s
armé-corps hade deraf, liksom den af verkliga äran derunder,
den drygare andelen. Generalen sjelf, dess begge
underlydande Brigad-chefer sårade, 22 officerare och omkring 700
man döde och blesserade. Likväl föll ingen trophé i
fiendens händer; ty den personliga tapperbeten hos befäl och
trupp kunde icke vid detta onyttigt blodiga tillfälle
öfverträffas; också öfverträffade icke heller de enskildt och de
allmänt täflande hvarandra; äran, kärleken för
fäderneslandet, hatet mot den grymma, ifrån ålder hatade fienden: allt
verkade till de yttersta ansträngningar, likasom man
dessutom samfält anat, att det nu gällde det sista, allvarliga
försöket, på denna sida åtminstone, att stupa eller segra,
att räkna det trogna Finland som svensk eller rysk
tillhörighet."
Från Ny-Carleby fortsattes reträtten vidare; ty man
retirerade och började snart capitulera immcrfort, "tills
Finland, tills återstoden af dess tappra armée tid efter annan
blef bortcapitulerad. General V. fick befallning att för sin
person genast infinna sig i Stockholm. Men innan han
lemnade den oförglömliga finska jorden, den han nu för sista
gången, lika tappert som för 20 år sedan för första gången
försvarade, hade ban, till fyllnad på sina sannt krigiska
förtjenster, nästan vid afresans stund ett önskadt tillfälle att
ännu engång tjena, att jag så må säga frälsa från den hos
der qvarstannande högsta befälet oförklarligt hastigt
påkomna capitulations-manien, som smittade likt den
pestblan-dade fältsjuka, hvilken högtals bortryckte hvad icke hann
bortcapituleras. Ryska General-befälet hade nemligen inställt
sig i svenska högqvarteret och voro nära att tillvägahringa
en convention, som hade Finlands cvacuerande till föremål,
men General V. satte sig så kraftigt och så bestämdt
deremot, att fiendtliga Generalerne måste återvända med
oför-rättadt ärende — denna gång: den nästa lyckades de sà
mycket bättre, ty det fanns blott en Vegesack, och ban var
då borta."
Hvilket högst maktpåliggande uppdrag kunde väl vänta
v. V. i Stockholm, då ban beordrades dit från en
fcrigs-tbealer, der han så utmärkt sig och der hans djerfva mod
var så behöfligt ? Eller hcmkallades ban för att emottaga
en lysande belöning för sitt välförhållande? Denna fråga
blef snart löst. "Så snart nemligen v. V. anlände till
hufvudstaden, blef han på f. d. Konungens befallning, actionerad
mo or. lei. XX. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
