Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegesack, Ernst von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V b 6 ii u \ c k , Ernst von.
geln, den förra de finska på venstra flygeln. "Här blef
sålunda icke blott täflan emellan tvenne modige Generaler, men
äfven mellan tvenne tappra armée-corpser: lyckligtvis
förenade sig alla, både dessa Generaler och deras troppar i
samma ändamål, med lika brinnande pligtkänsla, att nemligen
icke endast motstå, utan ock, om möjligt, slå den till
antal öfverlägsna fienden. — Också har man sällan sett någon
skarpare oeh häftigare strid än här föreföll: otvifvelaktigt
den blodigaste under dessa årens krig. Redan bade den
lifligaste eld fortfarit längs utåt bela linien, då General V.
befallte en bataljon af Uplands ocb en dito af Vestmanlands
regimente, understödda af tvenne 6-pundiga kanoner,
genombryta fiendens center. Denna djerfva rörelse lyckades
fullkomligt, men Genera] V. fick med detsamma en svår
contu-sion i veka lifvet af en kanonkula, jemte det hans häst blef
honom undanskjuten. Emellertid tvangs fienden, genom
denna genombrytning, till reträtt. Olyckligtvis kunde Gen.
V. numera blott med mycken möda rida, måste ofta stanna
af tilltagande plågor och ömhet, hvarföre ban icke kunde
vara med öfverallt, der hans närvaro fordrades: det var
mycket — och kanske endast hans kropps- och själsstyrka
förbehållet att, i sådana omständigheter, icke öfvergifva
slagfältet; men han var dock nödsakad att inskränka sin vanliga
verksamhet, att icke sjelf få se allt, att lita på andras
berättelser och någongång, öfvervunnen af smärtan, lemna sig
i ett slags dvala. Dessa olägenheter blefvo, efter all mensklig
beräkning, fiendens största seger ocb vår icke ringa olycka."
Fienden var redan verkligen slagen, men, anmärker den
biograph, hvilken vi följa, "General Adlercreutz sysselsatte
sig för mycket med hans förföljande, begagnande nu, såsom
förut, endast den spridda rörelsen, hvarigenom, så snart
kedjan blef brnten och inga slutna troppar funnos till dess
stöd, vår ena flygel blottades och fienden — alltid
uppmärksam — begagnade sig af dessa fel, touruerade oss och höll
på att intaga vår förra position, då vi åter trodde oss höra
retirera."
"Arméen fattade posto i sin förra ställning, der striden,
eller rättare sagdt skottvexlingen, som aldrig afgör något i
det bela, ånyo, med yttersta förbittring, fortfor sent inpå
aftonen. Derefter fortsatte arméen, såsom bevis att denna
blodiga batalj var belt och hållet ändamålslös — reträtten,
att börja med, till Ny-Carleby, utan att fienden nästan alls
förföljde."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
