Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vellingk, Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V t i i i s e k , Mauritz.
redan voro ganska rubbade. Icke nian stor sorg såg jag mig
öfverlastad, helst som min helsa redan var bräckt. Meller’
tid bar jag i fyra år denna lunga börda, ända till
Konungens ankomst till Stralsund, der du sjelf rar vittne till mina
mödor ocb lidanden. Ännu trodde jag mig ärofullt kunnat
sluta miu bana, om mina föreställningar vunnit mer inträde."
Samtiden bar bär dragit elt svart streck öfver denna
"ärofulla bana"; ty, påstår man, del var pS V:s råd som
Stenbock förleddes att uppbränna Altona. En onämnd
för-fallare, som tecknat tidens händelser*) yllrar: "Altonas
bränning brännmärkte Stenbock, ehuru del föregafs (säsom) elt
repressalium för Stades. Gr. Mauritz V:s del i Altonas
historia ocb det mera efteråt, ar ännu en sniulsig sak ocb
nästan cn enigm. V:s rad voro inlet att lita på hos hans
mindre goda vänner, talande sött ocb skrifvande att än bättre
fäDgsla."
Men vi vilja nu meddela slutet af V:s bref till sonen:
det går på en hel annan tonart: "Om jag för dig —
skrifver ban — ville uppräkna alla de rankor, alla de
vrång-hcler och allt hvad den svarta afunden kan upptänka, för
att hindra mig all hafva blifvit använd under var lyckas
tid och medan jag än egde god helsa, skulle detta ]eda
mig alltför långt. Men hvad jag sagt ar tillräckligt för
dig alt inse, att det icke är sä lätt, som du kanske
tror, alt tränga fram genom hopen, isynnerhet dä mau är
begåfvad med en viss öfverlägsenhet, med cn redlighet (?)
och ett omdöme, hvilka äro mycket besvärande för dem,
som upphöjas af ilen blinda lyckan eller som insmyga sig
genoui ränkor, utan all slags egen förtjenst."
"Den sorgliga erfarenhet jag gjort, att sådant slags folk
naturligen sammangaddar sig mol förtjensten, har länge gjort
mig tveksam, min son, huruvida jag borde bemöda mig om
alt låta uppodla det goda anlag, som jag hos dig funnit,
eller om jag ej gjorde bättre uli att förhindra dig uti att
blifva ett föremål för afunden. Jag tänkte alt du båttre
skulle göra din väg med hopen, och jag således borde
öfverlemna dig ål okunnigheten. Men cn viss grannlagenhet ock
livad jag är skyldig Gud, fäderneslandet och faderskärleken
hafva slutligen bestämt mig att låta gifva dig den bästa
uppfostran, som statt i min förmåga. Derför har jag intet sparat.
Du är i det låge att du kan bilda dig så, att du förtjenar
alla upplysta ocb redliga menniskors bifall. Det beror en-
*) Sbandin. S|lisk. Handl. VII. sid. 213.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
