Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vellingk, Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V E i. l i jr c k , Mauritz.
140
Sedan desse nemligen förgäfves belägrat Wismar,
botade de 1712 med ett inbrott i Bremen ocb afgåfvo ett
manifest. Detta blef af V. ej allenast besvaradt, utan ban lät
ock utskrifva krigscontributioner i Holstein*). Fienden log
deråt, ty man trodde icke på möjligbeten för Svenskarne
att kunna indrifva dem, men detta skedde dock sedermera.
Garnisonen i Stade och fästningsverken förbättrades; landet
bade ock kunnat sättas under vatten, men V. underlät det
på Hannoverska hofvets begäran, i det man i stället lofvade
hjelptroppnr från bela Nedersachsiska kretsen, i fall fienden
beträdde Tyska rikets gränsor, så att V. intill sista stunden
trodde, att Danskarne ej skulle våga öfvergå Elben. Men
detta liopp slog felt: fienden fraktade sig öfver floden och
lägrade sig ett stycke utanför Stade. Lyckligtvis medförde
de intet artilleri; sådant väntades från Altona (det
tillhörde Konungen i Pålen) och när det kommit elfven utföre,
begynte belägriugen. V. bade rest bort och Jemnat
com-maudot åt Stackelberg, en käck man, men ban måste dock
capitulern d. 27 Augusti.
Stenbocks seger vid Gadebusch i Mecklenburg lifvade
åter Svenskarnes hopp. Två vägar stodo honom öppna, den
ena åt Pommern, den andra vesterut-— mot Danskarne.
V., som nu vistades i Hamburg, rådde honom till att välja
den sednare vägen, samt bryta in i Holstein. 1 brefven till
Ministern i Paris, Frih. Sparre**), medgifver V. och sjelf,
att ban gifvit detta olyckliga råd äfvensom tillstyrkt Allonas
uppbrännande. Till det förra kunde skäl ock finnas, emedan
Holstein var ett rikt land ocb Pommern alltför ulblottadt
för att öfver vintern kunna föda svenska arméen. Begge
förmodade samma lyckliga utgång af detta infall som 1644,
men underbart talade de båda två om "Banér", i stället för
Torstensson: V. klandrade dock att "Bocken" hade illa
bus-hållat med landets förråder ocb trodde att kriget kunnat
föras så, att denne ej behöft "sticka in i en sack", liksom
ban förut klandrat den vapenhvila Stenbock beviljat fienden.
Man finner dock icke, alt han sjelf företog sig det ringaste
med de visserligen fåtaliga troppar ban sjelf commenderade,
till Tönningeus undsättning, ehuru ban i Hamburg lofvat
Stenbock hjelp inom tre månader, endast denne så länge kunde
uppehålla fienden och undvika batalj***): dock skref hau på
*) Derst. s. 258 o. f.
"*) SUand. Sällsk. Dandl. VII. sid. 225 o. f.
***) Nordberg, sid. 517.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
