Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vellingk, Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V s i. l i r g t, Mauritz.
Mcu på 1723 års riksdag hade tänkesätten vridit sig.
Holsteinska partiet framträdde Wra oförskräckt och med
fastare steg; till dess mer eller mindre uppenbara anhängare
hörde*) V., hans ning Gen.-Lieut. Baron Banér, Amiral Hans
Wachtmeister, Generalen (sedan Fältmark.) Hamilton, Gen.
Coijet, Gr. Fersen, Geq. d’Albedyhll, R.R. Grefvarne Banér
och Meyerfelt, Germund ocho Josias Cederhjelm, samt i
tysthet Stjerneld, Höpken, S. Akerhjelm, äfvensom Grefvarne
Lagerberg och Gyllenborg samt den bekante Öfverste Stobée.
Förutom detta och det aristokratiska (Hornska), fanns det
ett demokratiskt eller republikanskt, samt ett hofparti, som,
säsotn det svagaste bland alla, loverade mellan de öfriga
och ej sällan slöt sig till del sistnämnde.
Den gamle V. höll sig bakom, och lät sin måg, som
hade ordets makt, tala pä Riddarhuset. Man ansåg honom
för partiets bufvudlcdare ocb aristokraterne synas hafva
betraktat honom såsom sin farligaste motståndare. Om än V.
bade sina egna sluga uträkningar, så måste dock erkännas,
att ban ända från början af sin bana varit trogen den sak,
hvilken ban, vid sjuttio är, ännu stödde. Emot Holsteins
ur-fiende Danmark hade han i sin ungdom kämpat och hela tiden
arbetat med diplomatiens vapen. Med en officer i holsteinsk
tjenst hade ban bortgift sin dotter, och sjelf alltid med
detta furstliga bus stått i nära förbindelser. Utan tvifvel
var den rättmätiga thronarfvingens undanträngande både
motbjudande för hans känsla och ,ett streck i hans uträkning.
Dock låtsade ban helt annat. Den grånade despot-tjenaren
och holstcinskt sinnade partimannen hade nu i hast blifvit
förtjust öfver den "don précieux" Ulrika Eleonora "frivilligt"
hembar åt friheten, i det hon lömskt stal kronan från sin
systerson.’ Om detta hyckleri, kanske nägot för groft för
nit bedraga någon, vittna hans på våren 1719 till
Regeringsrådet Sandberg skrifna bref**), tydligen ämnade alt
förevisas 5 högsta ort. Denne Sandberg bade nemligen
varit hans Handsekreterare, men kom vid denna lid i den
nåd hos deu uyc Konungen, alt han, under namnet Olof
Olssön, på sina lyckönskningsverser öfver K. Fredriks
kröning, fick eft rimmadt svar tillbaka uppsatt å Konungens
egna vägnar ***). Sedermera lånte V. honom 150 ducater
och skaffade honom en pension af holsteinska Ministern, hvil-
*} Skuii<1. Sällsk. Handl. VII. 274 o. f.
**) Gjörwell» Ny» Sv. Bibi. I 1). 2 b. sid. 44 o. f.
•»») Det kongliga poemet lydde (Alunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
