Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vellingk, Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VuLLiHGKj Maurits.
150
mission väl instruerades att iakttaga Sveriges lag, stadgar
och rättegångs-ordning, men sjelf yttrar sig, att den för
sakens beskaffenhet och med parternas begifvande "endast
hafver kunnat sunimario ■processu förfara." Gommissionens s.
k. resolution utföll först efter sex månader. Den lägger
Grefve Vellingk till last, alt hafva sökt inleda lians Maj:t
ej blott till förpantning af domäner i Hessen, öfver hvilka
Konungen i sin Herr faders lifstid ej egde rätt att förfoga,
ulan äfven till abalienation af staden Wolgast ifrån Sveriges
krona, för ändamål, hvilka Vellingk, såiom en stor Minister,
bort känna, ej syftande på mindre, ån regeringssättets
förändring i Sverige; af Vellingks papper förnummes dessutom,
alt han redan i flera år varit Rysk pensionär; hans
senfärdiga tillkännagifvande i Senaten, det ban njöt pensionen
såsom ersättning från Ryska hofvet för hvad ban i
Ingermanland förlorat, upphäfde ej det brottsliga i sjelfva
förhållandet, isynnerhet som han begärt en Rysk pension äfven åt
sin dotterson: för dessa ocb andra förseelser ocb
efterräkningar ända ifrån Carl Xll:s tid förtjente ban att mista lif,
ära ocb gods, om enligt lagens stränghet med honom skulle
förfaras. Detta blef slutligen äfven den dom, som af
Ständerna bekräftades, efter ett oförsigtigt uttryck af Vellingks
måg, General Baner, att hans svärfar ej begärde nåd, utan
rättvisa. Dödsstraffet mildrades dock till evigt fängelse på
Jönköpings slott; men den sjuttiofyra-årige Grefve Vellingk,
som, van vid verlden, med stoisk köld bar sin olycka, afled,
under det ban fördes till förvaringsorten."
Vi bifoga några tillägg. Hvad V. svarade till
beskyllningen för sitt deltagande i låneunderhandlingen, är redan
anfördt. Dervid kpm den gamle Rådsherren "i den
sällsamma belägenheten alt behöfva rättfärdiga sin anklagare;
Konungen anklagade bonom för alt ej hafva angifvit bonom sjelf,
ocb för alt hafva lydt hans befallningar"*^. Utan tvifvel
insåg K. Fredrik, huru menlig en sådan rättegång var för
det konungsliga och bans eget personliga anseende, ocb
förmodas kan, att ban svårligen af sig sjelf var benägen till
slikt förnedrande steg, utan dertill drefs af Horn i förbund
med Drottr:ngen, hvilka med ett enda slag ville krossa det
Holsteinska partiet. Anföras kan till och med alt äfven de,
i någon mån, sjelfve voro nödgade till berörde åtgärd,
emedan, såsom Konungen i sin anmälan säger, ett rykte om
denna låneunderhanling spridt sig redan på den föregående
*} Tessin och Tessiniana, »id. 25S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
