Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Vellingk, Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V k l l i fi o k , Mauritz.
161
mycket öfver Gommissionens yttrande, och slöt sitt tal med
de orden: min svärfar begär ej någon nåd, utan endast
rättvisa. Hvarpå Plena beslöto, att Commissionen skulle sitt
yttrande återtaga, stricte dömma efter Sveriges lag, domen
publicera, och mitigantierne till dem, såsom öfverdomare,
lemna; ty gjorde Commissionen ej annat än utelemnade de
förr anförde mitigantier, och stannade vid det som lagen
förmår, domen för öppna dörrar i Hofrättssalen publicerade
och till Plena öfversände, med åberopande af sine förr
anförda mitigantier. Så snart domen på Riddarhuset uppläst
var, blef den approberad ocb stadfästad, atan någon
reflexion på de anförde mitigantier; men sedan de andra dagen
sig något besinnat, lemnades honom lifvet ocb äran, dock
all sluta sin lifstid uti ständigt fängelse pä Jönköpings slott,
hvarutinnan bela Plenum på Riddarhuset blef enigt, utom en
Cornett från Finland, benämnd Hästesko, som påstod att
förra dagens -resolution skulle verkställas. Hos de öfriga
Stånden blef Ridderskapets och Adelns sednare beslut gilladt,
och Grefve Vellingk med vakt nedförd till Jönköping, men
hann ej längre än till Mölby i Östergöthland, hvarest han
af ålderdom och en tillstött diarrhé afsomnade. Dess till
kronan förfallna egendom blef sedan af Riksens Ständer
återskänkt och frilemnad till hans barn." Han afled på Mjölby
gästgifvargård den 10 Juli 1727. V. straffades således för
ett brott, hvartill han af sin Konung var intalad, och den
kongliga förföraren var bans angifvare!
Geijer fort/art "Den ifver, med hvilken Grefve Vellingk
vid riksdagens början försvarat den Österrikiskt-Ryska
alli-ancen, var närmaste anledningen till hans störtande; hvarvid
Horn, som vid denna riksdag åter var Landtmarskalk och
egentliga driffjädern till allt hvad som skedde, låtsade
overksamhet, ja vänskap och medlidande*). Samma ifver för
*) Ett bref af Riksbistoriograplien Schönberg innehåller en
märkvärdig anekdot härom. Samma afton, som beslntet om Grefve
Vellingk fattades i Sekreta-Utsliottet, for Conrad Itibbing, som var af
Ilorns motparti till Landtmarskalken, och had honom komma upp i
Sekreta-Utskottet. Dorn sade sig ej ha hjerta att bevista så hårda
ventilationer emot sin vän Grefve Vellingk; han hade bedt alla sina
vänner göra allt sitt till att fria boimm. Aar Ribbing kom upp i
Utskottet ropade alla Horns vänner ideligen korsfäst, och beslutet
fattades. Då for Baron Ribbing genast tillbaka till Horn och sade:
nu får jag hugna Eders Excellens, att Eders Excellens’ önskan fir
vunnen och Grefve Vellingk befriad. Då ändrade Horn färg ock
sade: så förtnsende —–. Adieu Eders Excellens, sade Ribbing,
jag ville endast upptäcka, huru stor skrymtare Eders Excellens fir.
Bergii Samlingar, T. XVIII. s. 109.
BIOGR. LEI. XX. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
